Nästa år kommer coronapandemin att ha ebbat ut och vaccin kommer att finnas för alla. Då kommer samhället att behöva hantera nästa konsekvens av pandemin: ilskan mot de styrande.
Ingen politiker från nåt parti som suttit vid makten kommer att kunna värja sig mot denna ilska, den kommer att drabba alla.
Det kommer att ställas frågor om varför samhället var så pass oförberett. Varför la man ner kris- och krigsberedskapen i t.ex EU på 90talet, så inga reservlager av material, mat och drivmedel fanns kvar? Varför var lagerhållningen i regionerna och landstingen så dålig? Varför sparade man på vården så ingen fri överkapacitet fanns i beredskap. Och varför utnyttjade man inte tiden från januari till mars 2020 till att bunkra, höja beredskapen och öva, ute i organisationerna, mer än de gjorde?
I USA kommer frågan att ställas varför landets kapacitet att göra test var mindre än Danmarks och Islands fram tills början av mars.
Det är för tidigt att kräva ansvar och folk är mer bekymrade över den eviga debatten om Sd och Joakim Lamotte än om viruset, just nu. Men det kommer att ändra sig.
I Sydafrika, efter aparthaid, höll man i en sanningskommission. Alla parter erbjöds total straff-frihet (inga konsekvenser) mot att de berättade allt de visste.
Vi skulle behöva nåt sånt här 2021 och 2022, så vi LÄR av historien och bygger samhällen med högre krisberedskap. Där vi lär oss att inte blunda för miljöhot eller risker för krig eller epidemier, bara för att göra en kortsiktigt högre vinst.