Under de sista åren har jag många gånger haft skäl att undra hur svenska journalister fungerar. Man har pratat mycket om Skråmos barn den sista tiden och media har följt Patricio Galvez kamp för att få hem barnen. Men ingen har frågat Galvez vad han tycker om Skråmor mormor, hans ex ”Umm Hamza”, eller skrivit om henne i samband med reportagen om skråmobarnen. Umm Hamza, Skråmor mormor, är en av de svenskar som öppet stött IS, hon flyttade ner till Islamska Staten och bodde där två år tillsammans med dottern och svärsonen. Dessutom har hon rekryterat folk för IS.
Nu visade det sig att Galvez samarbetar med henne om att få hem Skråmobarnen.
Man kan tycka att om nu skråmobarnen ska räddas till Sverige så borde journalister ställa sig frågan hur de anhöriga till Skråmo och hans fru såg på att de reste till IS Eller att de googlar, eller att de frågar experter som vet mer. Men så har inte skett.
Inte förrän igår då Doku och Expressen ställde saker på sin spets genom att avslöja att Galvez samarbetar med barnens IS-älskande mormor. (Läs det här.)
Jag har funderat mycket över detta då jag läst rapporteringen om Galvez och skråmobarnen. Min fråga har varit enkel. Hur se Galvez på mormor Umm Hamza? Förstår Galvez att barnen måste isoleras från sin mormor? Har han brutit kontakten helt med henne?
En källa med insyn i Galvez liv berättade för mig för ca en månad sen att Galvez ännu var positivt inställd till sitt ex, Umm Hamza. Jag anser att barnen ska tas hem. men det absolut värsta som kan ske nu är att barnen får växa upp med personer som stöder IS. Det får inte ske. Då har vi problem om 15 år, stora problem.
Barnen måste omhändertas och isoleras från deras mormor. Och om barnens morfar inte kan dra gränsen och hålla den IS älskande mormorn borta så får myndigheterna förbjuda även Galvez, barnens morfar, att träffa barnen.
Men viktigast av allt är att vi börjar ställa frågan hur journalisterna varit funtade som inte gjort research på familjen, eller, alternativt, valt att inte ställa frågorna om Umm Hamza till Galvez. Ja, varför har media i praktiken inte skrivit något om detta sen diskussionen om Skråmobarnen började?
Den enda som skrivit om det tidigare har varit Magnus Sandelin. Samma Sandelin som grundade Doku som alltså igår visade att mormorn är på besök hos skråmobarnen.
Jag har sett detta allt för ofta nu. Och det gäller inte bara ifråga om skriverier om radikal islamism. Det känns som om journalister helt enkelt ofta inte gör sitt jobb. Är det bristande nyfikenhet, bristande kunskap i journalistiskt grundarbete eller är det ideologiska spärrar som leder till sånt här? Bra fråga!
*******
Läs artikeln i The Star där Umm Hamzas stöd och försök att rekrytera folk till IS avslöjades: Documentary’s online sting exposes Daesh recruiters.
Dokumentären Undercover in ISIS kan ses här
SVT och en del annan media skrev om Umm Hamza då det begav sig, 2016: Skulle bli IS-krigarens fru