I flera år har vi debatterat problemen i med sjukförsäkringssystemet och i flera år har funktionshindrade varit rädda att mista sin assistans, men problemen kvarstår. Vad beror det på och vad kan vi göra åt det?
Tyvärr har mitt eget parti, Socialdemokraterna, legat bakom en politik som är så fel att medborgarnas förtroende för både regering och socialförsäkringssystemet urholkats.
För de med funktionsnedsättningar började det med striktare utredningar om deras funktionsnedsättningar, för ca 13 år sedan. Försäkringskassans personal ombads ställa intima frågor om de som skulle få assistansersättning, man klockade tiden det tog på dass och duschen. I flera fall följde försäkringskassans personal med in på dass medan personen som behövde stöd och hjälp naken duschades eller satt på dass.
Man kunde se ett mönster. Antalet personer som fick assistans beviljat minskades och det blev svårare att öka antalet assistanstimmar. Avslagen ökade. Men om det var illa under alliansen blev det värre med Socialdemokraterna i regeringen. Då började Försäkringskassan avslå ansökningar på assistans. Runt 90% av alla ansökningar för ny assistans avslås idag och personer som haft assistans länge mister det.
För de sjukskrivna började det under Alliansens tid. Minns ni FAS3. Arbetslinjen och FAS3 handlade för de sjukskrivna om att de skulle arbeta till varje pris. De utfasades ur sjukförsäkringssystemet efter en viss tid, vare sig de var friska eller inte, och tvingades ta enkla jobb, ofta sedda som ”slavjobb”, utan ersättning.
Det var nu det började med eländet att sjukskrivna skulle tvingas söka jobb. De skulle ”testas” mot hela arbetsmarknaden. De de inte kunde bevisa att det inte kunde finnas något jobb någonstans för dem, så kastade Försäkringskassan ut dem ur sjukförsäkringssystemet. Minns ni Klamydiabrevet 2010 (läs om det här)? Hela slutet av 2010 års valrörelse handlade om sjuka som tvingades söka jobb för att Försäkringskassan inte ansåg dem vara friska.
Sen 2014 styr Socialdemokraterna. Men de har inte gjort något åt problemet med neddragningarna i sjukförsäkringsssystemet och inom LSS: Tvärtom. Det har blivit värre på många sätt.
2015, mitt under flyktingkrisen, sa Magdalena Andersson att tre kostnadsökningar var problematiska och något regeringen var tvungna att spara på. Kostnaden för flyktingar, sjukförsäkringssystemet och LSS. (Läs källan här)
”Det handlar också om att dämpa kostnadsutvecklingen på andra områden där vi ser att kostnaderna ökar, tex sjukskrivningar och assistansersättning, där fanns åtgärder i budgeten som verkligen behöver gå igenom i riksdagen nu”
Det var ungefär nu regeringen skrev att Försäkringskassan skulle se till att sjukskrivningarna minskar. Man satte 9 dagar som mål för försäkringskassan. Ungefär så många dagar bör en svensk vara sjukskriven vart år, ansåg regeringen. Försäkringskassan fick som direktiv att driva igenom att det blev så.
Signalpolitik
Regeringen har fått mycket kritik för att de formulerat mål för Försäkringskassan som går ut på att man måste spar. Att de får kritiken är inte konstigt. Regeringens signalpolitik betyder mycket. Signalerar regeringen att förvaltningar och myndigheter måste spara brukar besparingar bli resultatet av det.
Alla problem vi nu ser med besparingar inom LSS och sjukförsäkringssystemet började med den Socialdemokratiska utredningen om Socialförsäkringssystemet från 2006. En utredning som S drog igång och som släpptes då Alliansen styrde efter valet 2006. (Läs om den här.) I den formuleras hela politiken som vi ser än idag. Sjukförsäkringssystemet och LSS skulle förändras och man skulle lägga fokus på den så kallade ”arbetslinjen”. Att få folk i arbete ansågs vara Försäkringskassans uppgift. Socialförsäkringssystemet var för dyrt, sa man.
Trots all kritik fortsätter regeringen än idag att ge direktiv till Försäkringskassan som går ut på att de måste spara, och att Försäkringskassans uppgift är att se till att svensken blir friskare.
I vårbudgeten i år kunde man läsa att regeringen förutspår att antalet personer som beviljas LSS går ner de kommande åren. (Källa här) Samtidigt som regeringen tagit bort 9 dagars målet för sjukförsäkringen kan vi läsa att Försäkringskassan än idag har som mål att minska antalet sjukskrivningar. Aftonbladet formulerade sig träffsäkert om detta. (Läs det här)
”Myndigheten skriver också redan att målet på sikt är att så få människor som möjligt ska behöva vara borta från jobbet på grund av sjukdom. Det låter rimligt, men är det verkligen Försäkringskassans uppgift?”
Och exakt det är vad problemet rör sig om.
Förtroendet minskar
Det är givetvis bra att regeringen har som mål för all politik att minska sjuktalen. Men det är något man måste arbeta på ihop med kommuner, landsting, arbetsgivare, facken och arbetsförmedlingar. T.ex. skulle man kunna underlätta för folk att arbeta deltid och man skulle kunna öka rehabiliteringssatsningarna.
Men Försäkringskassan Ska ha NOLL att göra med en sådan politik. Försäkringskassan ska bara dela ut pengar till de som är sjuka (och de som behöver LSS), inget annat.
Problemet vi har idag är att Försäkringskassan fått ordern att minska antalet personer som är sjukskrivna (och antalet personer med LSS). Det finns endast ETT ENDA sätt som de kan bidra till minskade sjukskrivningar och det är genom att underkänna fler sjukskrivningar. Dvs det de gör idag.
Det är här regeringarna vi har haft de sista 15 åren visar sin inkompetens på detta område. ger man Försäkringskassan i uppdrag att minska sjukskrivningarna KOMMER MAN att bedöma sjukskrivningarna tuffare och avslå fler ansökningar om sjukpeng. Det krävs inte att man är professor för att förstå detta. Det är exakt det som skett de sista 15 åren.
Det är detta vi måste förändra i grunden.
Jag har en besvärlig hosta kopplat till nån sorts allergi. Jag vet inte helt eftersom sjukvården inte utrett det ännu. Läkarna varnar mig för att vara sjuk mer än två veckor på grund av detta. Sist jag var på Borgholms hälsocentral fick jag veta att Försäkringskassan troligen inte skulle bevilja sjukskrivning. ”Om du är sjuk mer än tre veckor, försök då jobba några dar efter två veckor, och sjukskriv dig igen sen.”
Sånt här är inte bra. Det gör att förtroendet för myndigheter och regering urholkas.
Kanske en del av förklaringen till att Sverigedemokraterna kunnat växa sig starka är att fler och fler upplever att regering och myndigheter pissar på dem?
Ja det är starka ord. Men skulle jag bli så sjuk av min hosta att jag inte kan jobba efter två veckor och nån hemligstämplad anonym läkare på Försäkringskassan avslår ansökan om sjukpeng, skulle jag anse att någon ”överhet” står och pissar på mig!
Det är många människor som drabbas eller hotas att drabbas av regeringens signalpolitik.
Vad bör göras?
Det viktigaste regeringen kan göra nu är att samla alla som varnat för detta. Sammankalla till konferenser. (Men släpp inte in de som byggt systemet och inte varnat för det). Regeringen måste hitta nya ideer för hur man löser problemet.
Sen måste signalpolitiken bort. REGERINGEN kan ha som politik att minska sjukskrivningarna men det är en katastrof att ge Försäkringskassan de direktiven. De ska bara betala ut pengarna till de sjuka.
Sen måste regeringen be sjukskrivna och de funktionshindrade med LSS om ursäkt. Detta är jätteviktigt. Och detta måste göras snarast.
Sen kan man formulera en ny politik. En där sjuka behandlas som sjuka. Där man gärna försöker rehabilitera folk och få ut dem till arbete, men inte till varje pris.
Sen för att besvara frågan i rubriken. Bör regeringen lägga ner Försäkringskassan? Mitt svar är kanske. Kanske det behövs något helt nytt? Kanske är Försäkringskassan så infekterad av 15 års signalpolitik att kassan är bortom all räddning. Jag vet inte. Kanske behövs det så drastiska åtgärder för att folk ska återfå förtroendet för socialförsäkringssystemet? En felaktig signalpolitik ledde till den kris vi har idag. Kanske behövs en lika kraftig signalpolitik för att folk ska förstå att regeringen på allvar vill förändra politiken och skapa ett humant försäkringssystem.
/Torbjörn Jerlerup, Socialdemokrat