Alla människors rätt att välja sin livsväg själv borde vara en självklar del av de svenska värderingarna. I Sverige har vi gått från att vara inskränkta till att faktiskt bejaka skillnader. Att tolerera var människas val, vare sig hon eller han är muslim, homosexuell, traditionellt konservativ eller polygam med hur många sexpartners som helst, är viktigt. Men i friheten att välja livsväg ingår också friheten att välja konservativa eller traditionella värderingar. Eller: friheten att ha fördomar. Så hur gör vi med de som hyser fördomar som t.ex. homofobi eller islamofobi? Är alla fördomar lika illa eller finns det skillnader mellan fördom och fördom?
I Sverige har man all rätt att vara mot religion, ateism, homosexualitet, islam eller vad det än må vara.
Rätten att själv kunna vara religiös, muslim eller homosexuell, och rätten att vara positiv till religion, islam eller homosexualitet, är beroende av rätten att kunna vara mot dessa fenomen också. Utan den ena rättigheten är inte den andra säkrad.
Det är alltså en fundamentalt viktig rätt att kunna säga att man tycker att t.ex. religion, ateism, islam eller homosexualitet är fel eller omoraliskt, eller att man tycker det påverkar samhället negativt.
Men när är det hat och när är det inte det? När är det en generalisering som blir farlig och rasistisk och när är det inte det?
Man kan ta homofobi som exempel, och för att ta ett brännbart exempel, negativa åsikter om homosexualitet inom islam. Samt islamofobi.
Jag skulle säga att det finns fyra olika nivåer av sånt som islamofobi och homofobi. De två första nivåerna är sådana man kan föra en viss dialog med. Den fjärde nivån är den där samhället måste dra en tydlig gräns och visa att det är åsikter som inte kan accepteras.
1. Att vara negativ till islam eller homosexualitet
Den första nivån är att vara kritisk. Att vara kritisk betyder inte att man vill förbjuda andra människor att vara t.ex. muslimer eller leva ut sin homosexualitet. Man väljer att vara negativ och framhålla negativa saker om tex homosexualitet eller islam.
De på denna nivån bemödar sig ofta att vara artiga och kan föra en dialog med de man är kritiska mot. En person här har inga problem att tex rösta på någon homosexuell politiker eller att
Att vara negativ till kristendom eller ateism eller judendom, eller islam och homosexualitet är inget konstigt eller problematiskt i sig. Men det blir ett problem om man inte kan se nyanser. T.ex. att om man tror att eftersom islam har vissa negativa egenskaper så måste alla dela den åsikten. Det för oss till punkt 3. Men innan dess har vi punkt 2.
2. ”inte i min moské” och ”inte min dotter”
Nästa steg är när man respekterar att homosexuella och muslimer finns ute i samhället och förstår vikten av att skydda deras rättigheter, men man är ändå så negativ till islam eller homosexualitet att man inte vill att de ”normaliseras” i de egna grupperna eller den egna familjen.
De resonerar ofta i termer av att ”vi måste ha vår frihet i vår grupp” precis som ”de har friheten i sin grupp”, och att man i den egna gruppen väljer att beskriva t.ex. islam eller homosexualitet som ”omoraliskt” eller ”fel”.
Så tänker många troende muslimer om homosexualitet. Så rättfärdigas olika förbud mot homoäktenskap i kyrkor och moskeer. Så rättfärdigar olika frikyrkor sina ställningstaganden mot islam.
De respekterar ofta ”de andras” rätt att vara som de är. Att homosexuella ska få ha sina platser att vara på i full frihet. Men de håller hårt vid sin rätt att låta sin grupp ha en annan åsikt. Och de yttrar ofta åsikten att islam eller homosexualitet är något negativt.
Det är homofobi och islamofobi, men det är inte hat och radikal extremism.
Det är här vi ofta hittar familjetragedier där barnen väljer en livsväg som föräldrarna ogillar, tex att bli homosexuella eller muslimer, och föräldrarna reagerar negativt.
De som har denna syn på tex muslimer eller homosexuella får finna sig i kritik. Jag brukar ofta jämföra mellan de olika grupperna. Så här gör jag:
När en muslim säger att han eller hon är mot homoäktenskap brukar jag stillsamt säga att hen nog inte hade tyckt det var kul om hen som muslim inte fått gifta sig och skaffa barn. När personen svarar att ”men de kan ju gifta sig på annat håll” så svarar jag ”jasså du tycker att Gud och religionen är så oviktig i livet att det inte spelar nån roll om man gifter sig nån annanstans?”. Då brukar de rätta sig och säga att det är extremt viktigt för gifta par att ge sina löften till varandra inför Gud. Varpå jag givetvis påpekar att ”men då vill du inte att homosexuella ska få ha den rätten”.
Dialog är fullt möjlig även här även om det är lätt att man sårar varandra. Fastän många som befinner sig på nivå ett och två skulle ogilla att någon påstår att man har fördomar så är det viktigt att man är ärlig om att man anser det. Utan ärlighet kan dialog inte existera.
3. Generaliseringar
I nästa nivå generaliserar man. Ens egen åsikt upphör att vara bara ens egen åsikt. Man börjar tillskriva de som ÄR homosexuella eller muslimer vissa egenskaper som man anser att hela gruppen eller företeelsen har. Och det är nästan alltid negativa egenskaper.
En muslimsk kvinna anses vara förtryckt för att man anser att islam förtrycker kvinnor. En homosexuell anses vara lössläppt sexuellt för att man anser att homosexualitet är sexuellt för frigjort.
Här bryter dialogen ihop. Man kan ofta föra dialog med de på nivå 1 och 2. På nivå 3 är det svårt med konstruktiva dialoger.
Får de läsa att en homosexuell våldtagit ett barn målar de bilder i sin egen skalle om faran med att alla homosexuella våldtar barn. De hör talas om att vissa muslimer förtrycker kvinnor, och målar upp bilder inom sig där alla muslimer blir förtryckare, och alla kvinnor med hijab förtryckta.
De kan be sina barn akta sig för ”de där”, för de är farliga. Det är här vi hittar ”nätttrollen” som hetsar mot Pridefestivalen eller moskeer och minareter.
De på nivå tre vill INTE tillåta det de ogillar i samhället. De kan på sin höjd tillåta att vuxna individer utövar sin sexualitet eller sin religion hemma bakom stängda dörrar. Men på gator och torg får de inte synas, mer än om de beter sig ”normalt”.
Det är här vi hittar sånt som de flesta sverigedemokrater. På denna nivån. Men även en hel del frikyrkor och moskeer.
4. Att vilja döda de homosexuella eller muslimerna
Nästa steg är allvarligare. Det är när individerna börjar prata om ”krig” mellan den egna gruppen och den man hatar. eller när man börjar prata om att Gud eller naturlagarna eller samhället måste fängsla och döda de avvikande.
Det är här vi hittar de mest extrema sverigedemokraterna som pratar om krig mellan islam och Europa. Det är här vi hittar nazister och extremister som leker med tanken att hänga olika grupper av människor.
Men här hittar man också de mest extrema muslimska sekterna.
Det är extremt viktigt att vara absolut nolltolerant mot sådana som sprider denna formen av hat. Och att man även drar en skarp gräns mot de som samarbetar med de som sprider denna form av hat. Detta även om dessa senare personer själva bara uppvisar mildare former av fördomar.
Ett exempel på nivå 4
Ett talande exempel på hat som lätt kan övergå till mord och våld och tvång är hur man på en islam.net konferens för några år sedan uttalande sig om mord på homosexuella.
Då frågade konferensvärden deltagarna om de inte ansåg att skriftens ord om att stena homosexuella stämmer. Se klippet här:
Fahad Qureshi: Every now and then, every time we have a conference, every time we invite a speaker, [the media] always comes with the same accusations: This speaker supports the death penalty for homosexuals, this speaker supports the death penalty for this crime or that crime, that he is homophobic, that he subjugates women… It’s the same old stuff coming all of the time.
We always try to tell them… I always try to tell them that it is not that speaker that we are inviting who has these ”extreme radical views,” as you say. These are general views that every Muslim actually has. Every Muslim believes in these things…
Han frågar publiken om han inte har rätt då han säger att alla muslimer anser att det är rätt med dödsstraff för tex äktenskapsbrott och homosexualitet.
How many of you agree that the punishments described in the Koran and the Sunna – whether it is death, whether it is stoning for adultery, whatever it is… If it is from Allah and His Messenger, that is the best punishment ever possible for humankind, and that is what we should apply in the world. Who agrees with that?
1500 räckte upp handen.
Lägg märke till att panelen håller med. Paneldeltagarna är viktiga i den internationella dawahrörelsen och citeras ofta av svenska aktivister.
Den långa versionen på youtube kan ses här och börjar där frågan om stening börjar:
Om man frågat personerna på scenen om de vill döda någon nu i Sverige hade de svarat nej. De hade då tillagt att det är en bestämmelse som bara får tillämpas i en s.k. ”islamsk stat”. Men de missionerar och vill ha en islamsk stat även i Europa, vilket visar allvaret i orden. Om en nazist hade sagt att han vill hänga muslimer i en framtida nazistisk stat hade nog de flesta reagerat negativt. Med rätta.
Alltså…
Jag kommer inte att vara tyst. Om någon uttrycker fördomar även på nivå ett och två så reagerar jag.
Men min syn på de institutioner, moskeer och kyrkor, som framför dessa åsikter är relativt mild. Jag kan föra en dialog med katoliker, pingstvänner muslimer, eller judiska ortodoxa, för att ta några exempel, även om de har vissa fördomar. Men när hatet blir generaliserande så att man inte ser individen utan bara det man anser är det negativa kollektivet eller den negativa läran, då måste vi sätta ner foten och säga stopp och belägg.
Dessutom, om vi vill föra dialog, och anser att såväl muslimer som homosexuella har existensberättigande i Sverige, då måste vi välja våra ord. Då kan man inte komma dragande med vilka citat och påståenden som helst, även om det står i t.ex. heliga skrifter.
Detta är en uppmaning till dialog. För det är på den civiliserade nivån (1 och 2) vi kan föra dialog. Och vill vi förändra vår medmänniskas eventuella syn på saker och ting är det på den nivån det kan ske.