”En miljon invånare till år 2028” skriver Expressen och lägger till att majoriteten av de nya invånarna kommer att vara resurssvaga och kommer att behöva någonstans att bo. Exakt, så!
Det är redan nu skriande brist på lägenheter. Med nuvarande politik ökar befolkningen med minst en miljon till 2028 (då emigration är inräknat). Vi behöver ta reda på hur många bostäder vi måste bygga, min gissning är kanske 800.000 eller 900.000, och sen bygga dem. Och 600.000 av dem bör vara billiga hyresrätter.
Vi bygger i och för sig 60.000 bostäder om året nu. Men det täcker inte hela behovet från ökningen enligt boverket. Och det är mestadels svindyra bostadsrätter. Visst det lösgör lägenheter neråt i systemet, men löser inte problemet för de mest resurssvaga.
Och det måste vara billiga bostäder. Att bygga fler dyra bostadsrätter hjälper inte de resurssvagaste. De måste bo billigt. Alltså måste vi bygga hyresrätter i massor. Och de måste byggas billigt. Och de måste byggas där framtida jobb kan finnas, dvs främst i existerande storstäder.
Om inte vi gör det skapar vi bara enorma problem för framtiden.
Så hur gör vi? Ja vi måste göra byggprocesserna så billiga som möjligt. Sen är frågan bara om vi gör det bäst som ett statligt massivt projekt som miljonprogrammet eller om vi bäst gör det med nuvarande system eller om det bästa är att avreglera bostadsmarknaden? Och hur gör vi med alla snåriga förbud mot att bygga nytt som finns, med bevarandeplaner för grönområden etc?
I grunden struntar jag egentligen i exakt hur man gör det, bara det byggs. Men jag ser de dilemman som finns vilket alternativ man än väljer. Personligen anser jag inte att dagens system fixar det, det byggs ju bostadsrätter för det mest, och frågan är om avreglering av bostadsmarknaden skulle lösa det problemet? Alltså kvarstår alternativet med att kopiera miljonprogrammet, men kan vi klara av det utan att återreglera finansmarknaden? Miljonprogrammet var beroende av de krediter man fick in via olika placeringskrav på finans- och bankmarknaden och vi är inte ens i närheten av att ha nåt liknande system som de likviditetskvoter och liknande som vi hade på den tiden.
Alltså måste vi ta oss en ordentlig funderare på hur vi löser problemen och var vi ska bygga bostäderna. Så fort vi får en regering måste den sätta sig ner och lösa detta. Helst på bred bas i samarbete med andra partier, över blockgränserna.
Alternativet är att utanförskapet växer. Och då gissar jag att politikerna 2028 kommer att vara lika förvånade som dagens politiker att problemen ens finns.
Som Expressen skriver.
”När sedan problemen med segregation, parallellsamhällen och trångboddhet har blivit akuta låtsas många vara förvånade. ”
Expressen menar att vi måste minska invandringen ännu mer tills bostäderna byggts. Det anser inte jag. Men om vi inte bygger fler bostäder kommer vi att tvingas sätta stopp för anhöriginvandring och en massa annat, vare sig vi vill det eller inte. Samhället fixar inte detta utan att en politik finns för att ta emot de nya svenskarna på ett bra sätt.
Att slänga nya svenskar på soptippen genom att döma dem till utanförskap anser inte jag är en bra politik. Vad anser du?
Utanförskapsområden har alltid funnits. Men det finns tecken som tyder på att det växer än mer just nu. (Läs gärna ”Förorterna som moder svea glömde” och Folkpartiets studie över utanförskapsområden från 2004.) Och det är inte konstigt. Och problemen kommer att växa ännu mer om inte bostäder byggs.