För att utveckla Socialdemokraterna tror jag partiet måste bli mer visionärt. Och vi måste gå ut vitt och brett med stora program för att förändra samhället, med siktet inställt på hur vi vill att Sverige, och världen ska se ut då våra barn och barnbarn blir pensionärer!
Jag minns vad min gamle morfar Albin Larsson i Höganäs brukade säga: ”När jag var ung pratade vi i Socialdemokraterna om den dag världen skulle se ut som idag” (80talet). Socialdemokraterna var 70 år före sin tid”. Hur kan vi idag prata mer om hur vi vill att Sverige och världen ska se ut då våra barn blir pensionärer?
Socialdemokraterna bildades som ett visionärt parti. Socialdemokratin förr hade inte bara siktet inställt på de kommande åren. Nej, man blickade 20, 30, 50 och ofta 100 år framåt. Visionerna präglade partiarbetet lokalt, i kommunerna, och nationellt.
Rösträtt, semester, åtta timmars arbetsdag, fem dagars arbetsvecka, arbetarskydd, sjukförsäkringar, barnbidrag, mödravård, jämställdhet, pensioner, arbetslöshetsförsäkringar, på 70talet miljöpolitiken och föräldraledigheten etc, etc. Listan kan göras lång.
Och det är inte bara sociala reformer som legat på dagordningen. På 20talet och 30talet var infrastrukturprojekt, som vägbyggen och järnvägsbyggen, på dagordningen. Partiet pratade om ”koloniseringen av Norrland”, om att utveckla de mest underutvecklade områdena i landet. Partiet utmålade visioner om en tid när alla svenskar skulle kunna leva i ett ”eget hem”med rinnande vatten, el och toalett inomhus. Med miljonprogrammet på 60-talet försökte man förverkliga denna vision. Man pratade om långsiktigt arbete för nykterhet och folkhälsa.
Ta bara det faktum att vi har bibliotek idag. En gång i tiden var det en radikal vision att säga att det allmänna skulle garantera att det finns bibliotek. Det tog många decennier. Nu finns det ofta flera bibliotek i varje kommun.
I internationell politik arbetade man för fred, nedrustning och samarbete. Nationernas Förbund och Förenta nationerna stod i fokus för denna tanke.
Den yttersta visionen för den tiden var ekonomisk jämlikhet, ekonomisk demokratin och full sysselsättning. Som 1928 års valmanifest fastslår: ”Socialdemokratins stora uppgift är en fullkomning av samhällets demokratisering. Det politiskt demokratiska samhället måste fyllas av den sociala och ekonomiska demokratiens innehåll. Endast därigenom kan demokratiens form förvandlas till en demokratiens verklighet. ”
Ända fram till 70-talet var visionerna tydliga och många. Idag håller jag kanske inte med om alla visioner vi hade då. Löntagarfonderna känns idag mest som byråkratiska schabrak där löntagaren inte skulle fått mycket att säga till om om de genomförts. Men man kan inte komma ifrån att även löntagarfonderna var en vision, en djärv vision som hade siktet inställt många decennier in i framtiden. Nedrustningarna på 20talet och 90talet gjordes nog ofta lite väl förhastat, men även fredsarbete och nedrustning är en bra vision. Och vi hade inte heller behövt detaljstyra och detaljreglera allt, valfrihet står inte i motsats till trygghet och medborgarrätt.
Vi var inte ensamma om dessa visioner. Västeuropa gick i samma riktning. Svenska liberaler och mer socialt medvetna konservativa stod ofta sida vid sida med oss i kampen för dessa reformer. Även liberalerna var onekligen mer visionära förr i tiden.
Idag känns det som vi tappat det där med visioner till stor del. Idag har vi bytt namn från Arbetarpartiet till Framtidspartiet, men det känns som om visionerna blivit mindre, otydligare och mer allmänna.
Socialdemokratin gick inte i spetsen för miljöfrågorna, där har Miljöpartiet varit långt mer visionära. Vi gick inte i spetsen för att bygga ett gemensamt EU, vi hakade på i efterhand. Vi gick inte i spetsen för funktionshindrades rättigheter, det var Liberalerna som gjorde det. Det är inte socialdemokratin som arbetar för sex timmars arbetsdag, det är Vänsterpartiet.
Vårt partiprogram innehåller många fina allmänna grundsatser vi kan bygga vidare på, men räcker det? Vi var partiet som förenade bra visioner, långsiktiga stora mål och satsningar med åtgärder som här och nu förbättrade vardagen för miljoner människor. Jag tror vi måste tillbaka dit och lägga fram tydliga visioner om vi vill att världen ska se ut för våra barn och barnbarn.
Med visioner menar inte jag att vi måste skramla ihop pengar till det i år och bygga allt på en gång. Visionerna är färdriktningen, vad vi vill åstadkomma.
Utmaningar
Vi saknar inte utmaningar idag.
Ta till exempel miljöfrågorna. Vad behöver vi ta för beslut idag som leder till att vi globalt får ner utsläppen samtidigt som vi kan höja människors levnadsstandard, precis som vi gjort hittills i Sverige med vår miljöpolitik.
I tjugoårs tid har de flesta varit överens om att järnvägssystemet behöver både renoveras och byggas ut. Varningar har inte saknats. Var är de samlade greppen och visionerna i de områdena? Behövs flera stora satsningar av modellen Öresundsbron? Kan man dra igång projekt i samarbete med andra länder? Nytänkande i godstransporterna? Vill man minska flyg- och biltransporterna krävs det fungerande järnvägar. Samma med storstäderna. Om vi nu inte vill öka biltrafiken och bygga ringleder så krävs massiva satsningar på kollektivtrafiken.
Sex timmars arbetsdag och på sikt fyra dagars arbetsvecka och ingen höjd pensionsålder. Automatiseringen förändrar arbetsmarknaden. På sikt kommer datorer att ta en hel del av jobben som finns idag. Det är bra. Då kan vi fortsätta att minska arbetstiden.
Om vi har brist på personal tills automatiseringen nått dithän kan vi satsa på invandring, både arbetskraftsinvandring och flyktinginvandring. Med svenskutbildning från dag ett man är här som flykting, och fokus på arbete.
Lösningar på migrationsproblemen. Segregering och utanförskap måste bekämpas offensivt med nya lösningar.
Visioner för ålderdom och socialförsäkringar. Det som är bra kan bli bättre. Det som inte fungerar så bra måste förbättras. Hur ska äldreomsorgen se ut om femtio år? Fler äldreboenden samtidigt som man förbättrar möjligheterna att leva hemma om man vill och kan det? En äldreomsorg som mer liknar LSS? Kan socialhjälpen bli mer individanpassad? Hur får man fram mer resurser så väntetiden för hjälp inom psykvården blir noll dagar?
Utrikespolitiken. Hur kan vi trygga demokratin och sprida den? Hur kan påverka Ryssland i en bra utveckling? Och hur ska vi reagera på Kinas stora ekonomiska satsningar, ”Den nya Sidenvägen”?
Digitaliseringen? För hundra år sen var visionen biblioteken idag är det digitaliseringen.
En offensiv för att stoppa rasism, orättvisor och sexism. hederskultur, radikal islamism, homofobi och rasism ingår inte i min syn på världen om 50 år. Vi måste ta strid för människors rättigheter utan att rättigheter kommer i kläm. Rasismen bekämpas parallellt med hederskulturen. Och att Malmö, en stad som Socialdemokraterna styrt så länge, är infekterat av antisemitism, kan inte tolereras!
Min morfar brukade ta exemplet med hur arbetarna i Höganäsbolaget förväntades stå med mössan i hand och lyda överheten förr, när hans pappa var ung, då i de dagar LO och Socialdemokratin bildades. Han berättade hur han fick en föraning av det nya samhället när han låg inkallad som kavallerist under kriget och hans bästa vän var en direktör från Halland. Men det bästa beviset var att han kunde leva i trygghet som pensionär, utan den oro för liv och lem och fattigdom som han såg hos sina fart- och morföräldrar…
”Det var det vi pratade om när vi socialdemokrater möttes”, som min morfar sa… Kan vi återuppväcka den visionära andan från förr på nytt och entusiasmera människor åter igen för framtidsideer långt bortom vår egen livstid? Det tror jag på!