Det pågår en debatt om att Myndigheten för stöd till trossamfund arrangerar seminarier tillsammans med studieförbundet Ibn Rushd, Uppsala universitet och Södertörns högskola. Det påstås att myndigheten ägnar sig åt ”aktivism” därför att den bland annat bjöd in Omar Mustafa (från ibn Rushd, och personligen anklagad för att vara representant för MB i Sverige), och ifrågassätter forskaren Aje Carlbom.
För utomstående måste det låta illa, det som t.ex. Sofie Löwenmark skriver i Expressen, att Myndigheten, och indirekt även universitetet och högskolan, inte behandlar en forskare som en forskare. Men det är mer komplicerat än så.
Löwenmark skriver:
”Gardell försöker tvärtom se till så att Magnus Ranstorps föredrag om salafistiska rörelser i Sverige och docent Aje Carlboms föredrag om Muslimska Brödraskapet ska uppfattas mer som åsikter än som forskningsrön…
Ett annat tecken på slagsidan är att man bestämmer att Aje Carlboms föredrag om Muslimska Brödraskapet ska följas av kritiska synpunkter från Omar Mustafa, Ibn Rushds rektor. Detta fick Carlbom besked om dagen före seminariet, vilket fick honom att hoppa av med motiveringen att han hade trott att det var ett akademiskt seminarium där forskningsrön skulle diskuteras av forskare – inte av aktivister. ”
För det första var det inte ett renodlat forskarseminarie, mer ett folkbildningsevenemang. Vilket framgår av att Ibn Rushd var medarrangörer.
Men även om vi antar att det skulle vara forskning som skulle stå i centrum, så gör arrangörerna helt rätt.
Det Löwenmark och kritikerna missar är nämligen att Aje Carlbom själv är ”aktivist”. Han är inte bara forskare utan även aktivist och de kritiserade arrangörerna har behandlat honom på det som en sådan. Även de rapporter som skrevs av en annan myndighet (Myndigheten för Samhällsberedskap) som man ska debattera på seminariet var också aktivism.
Och om man granskar saken från den vinkeln gör seminariearrangörerna rätt.
Mattias Gardell har också rätt som skriver i ett mail att ”bara vi inte formulerar Ranstorps punkt som vi formulerat Ajes, att de på ngt sätt kan berätta ’hur det är’”.
MSB
Jag skrev flera artiklar om den första rapporten (Se mina 4 artiklar om den här: del 1, del 2, del 3 och del 4) som Aje Carlbom skrev ihop med Magnus Norell och Pierre Durrani. Den andra rapporten bemötte jag också när den kom (läs den korta artiklen här och den långa analysen här).
I rapporterna ges inga direkta belägg eller bevis för tesen att de utpekade organisationerna, som IFIS och Ibn Rushd, skulle vara Muslimska Brödraskapet. Tvärtom så skriver faktiskt Aje Carlbom indirekt att IFIS på avgörande punkter skiljer sig från Muslimska Brödraskapet, i synnerhet deras mer radikala grenar, tex i synen på kvinnan och demokratin. Den första har i praktiken inga källor och när de angavs var de felaktiga. Den andra rapporten hade källhänvisningar. Men alla källorna pekade till texter som i sig saknade bevis och belägg. I flera fall sa källorna bara att ”alla vet” att FIOE (IFIS europeiska samarbetsorganisation) är MB.
MSBs rapporter strider alltså mot praxis och regler om hur forskning ska bedrivas. MSB betonar ofta att ryktesspridning måste undvikas genom att påståenden backas upp med fakta, bevis och belägg. MSB har själv gett ut två rapporter utan bevis och belägg och brutit mot sina egna bestämmelser.
Aje
Aje Carlbom är forskare men han är också aktivist. Läs hans avhandling från 2003 så förstår ni vad jag menar, ”The Imagined versus the Real Other – Multiculturalism and the Representation of Muslims in Sweden”. Jag la ut några citat ur den i min artikel från i vintras. (Se här!) Avhandlingen borde inte ens godkänts, den är full av åsikter, tyckanden och falska bevis. Och givetvis påståenden utan bevis och belägg.
Att ens Aje Carlbom betitlas forskare är skandal, anser jag. Men ok nu anses han vara det så… Men aktivist är han! Aktivist så in i helskotta. Och hans två MSB rapporter är också aktivism.
Att möta aktivism med aktivism
Mattias Gardell, och de som arrangerade seminarieserien valde att hantera Aje Carlbom och MSB som aktivister. Och i det gjorde de helt rätt.
De skulle inte agerat korrekt om det varit forskning de pratat om, men nu är inte Ajes alster om MSB forskning, det är aktivism. Aktivism måste bemötas på andra sätt än som om det var seriös forskning.
De hade kunnat bjuda in till ett forskarmöte om MB men då hade de inte kunna bjuda in Aje Carlbom. Så alltså har Gardell och semninarieanordnarna valt att lägga seminarieserien på en nivå som gör att även Aje Carlbom kan bjudas in.
Att aktivism möts med aktivism är korrekt. Så. Jag anser att efter omständigheterna agerade man korrekt. Och självklart ska Omar Mustafa bjudas in. Det hade jag ansett om det varit forskning det rört sig om också. Anklagade ska ha rätt att bemöta anklagelser.
CURED
Den som betvivlar att Aje Carlbom och MSB rapporterna är aktivism ska för övrigt se på Ajes kopplingar till Johan Westerholm.
Både Magnus Norell och Aje Carlbom kan kopplas till Johan Westerholm genom den aktivistiska organisationen CURED där Westerholm varit drivande. Organisationen hade bland annat som mål att just peka ut IFIS och Ibn Rushd som Muslimska Brödraskapets agenter i Sverige. Magnus Norell Involverade sig för övrigt mer med Johan Westerholm och har till och med varit skribent på Westerholms blogg ledarsidorna.nu.
Så här tolkar för övrigt Westerholm seminarieserien: som att arrangörerna skulle vara radikala islamister och mördare.
När man ser hur Aje Carlbom och även Magnus Norell frotterat sig med Johan Westerholm förstår man ännu bättre att Mattias Gardell och de andra arrangörerna inte valde att behandla honom
Ironiskt nog kan en av anledningarna till skepsisen mot Aje Carlbom faktiskt vara att Johan Westerholm själv öppet sagt att han har Muslimska Brödraskapets terrorideolog Qutb som förebild och källa till inspiration. Seriösa forskare vill sällan bjuda in personer som direkt och öppet är associerade till personer som stöder terrorideologer.