Det pratas mycket i fackliga kretsar om rätten till heltid för ensamstående mammor. Alltid mammor lustigt nog, inte så ofta pappor eller männen. T.ex. talar Kommunal mycket om detta. Om nattis och kvällsöppet dagis, allt för att mamman ska kunna jobba heltid. Frågan är om facket inte är ute och snurrar lite. Är inte rätten till deltid, dvs minskad arbetsbörda och minskad arbetstid viktigare egentligen? Speciellt för den ensamstående mamman så hon kan vara hemma med barnen mer och slippa stressa och jäkta.
Här är reformen som minskar arbetslösheten, ökar klirret i statskassan,ökar individernas valfrihet, och tar bort en förbannad massa stress i samhället. Men både högern och vänster måste frigöra sig från en massa invanda fördomar för att se fördelarna. Och både högern, vänstern och facket måste börja tänka mer på livskvalitet än att fokusera på heltidsarbetet som samhällets viktigaste fråga: HEMVÅRDNADSARBETET.
Jag är för både medborgarlön och 6 timmars arbetsdag. Men jag inser att de reformerna ligger några år bort i tiden.
Det finns en reform vi skulle kunna dra igång imorgon som skulle minska arbetslösheten, minska sjukfrånvaron på jobben, minska statens utgifter och förhoppningsvis minska stressen i samhället OCH minska stressen för de ensamstående mammor som man tjatar om att de ”har rätt till heltidsjobb”.
Det jag pratar om är att uppgradera synen på arbete med barn.
Staten skjuter till ca 120.000 kronor för varje barn så de får en dagisplats. Tänk om föräldrarna skulle ha rätt att ansöka för att få denna summa i handen istället per år, så de kan vara hemma med barnen heltid eller deltid?
Ibland kallas detta vårdnadsbidrag. Det är en bra term för det. Men jag skulle hellre välja att kalla det HEMVÅRDNADSARBETE. Mammorna och papporna skulle då få betalt för att göra det jobb som annars en i dagispersonalen, eller en dagmamma, skulle göra.
Man kan till och med beskatta summan på 125000 lite. Låt oss säga att man får 100.000 i handen efter skatt. Med barn två minskas det man får av staten för det barnet till 50.000. Barn tre 25.000 och barn fyra och vidare 10.000 per barn. Sen tillkommer barnbidrag och sådant som vanligt.
KÖNSFÄLLA, kanske några skriker. Ja det fanns de som skrek så då man införde föräldraledighet som var betald. Men hörrö ni. Har ni glömt att man kan reglera detta? Säg helt enkelt att man måste ansöka om pengarna för varje år och att det MÅSTE delas minst 60/40 eller 50/50 av båda vårdnadshavarna. Utom givetvis vid ensam vårdnad och dylikt. VIPS försvinner den där könsfällan.
Om man vill skulle man kunna individanpassa hela vårdnadsarbetet. Man skulle kunna välja att vara hemma med barnet två dagar i veckan och ha dagis tre dagar. Varje familj kan anpassa det efter sina behov och barnens behov.
Vi skulle kunna göra det möjligt att ansöka om detta bidrag fram tills barnet börjar gå i skolan. Sen kan man söka om 1/3 av detta bidrag per år fram tills barnet blir 12 år.
Arbetslösheten skulle minska. Det skulle plötsligt frigöras en massa jobb.
Synen på barn och arbete skulle ändras. På alla landets arbetsplatser skulle det plötsligt bli regel, inte undantag, att pappor och mammor tar tjänsteledigt heltid eller deltid för att vara hemma med barnen. Direktörers motstånd mot graviditeter och liknande skulle försvinna, det som är undantag blir regel.
Synen på arbete med barn ändras. Att vara hemma med barn blir en merit att ha i ditt CV. Det är ett arbete. Det är något de flesta familjer gör.
Statens utgifter minskas. Det säger sig självt. Arbetslösheten och bidragsberoendet minskas. Utgifterna per barn i samhället minskas. och sjukskrivningarna minskas.
Stressen och sjukskrivningarna minskas. Vi har ett stress-samhälle idag där man ska hinna med heltidsjobb och heltidsfamilj, läxor och annat. MÄNGDER av människor går i väggen. och allt facket pratar om är att bibehålla denna stress, eller öka den. med vårdnadsarbete för alla föräldrar. Stressen över att hinna ha en familj leder till mycket sjukskrivningar i samhället. Många sjukskriver sig utan att vara sjuka bara för att slippa stressen att hinna med det man måste hinna med med både heltidsjobb och heltidsfamilj.
Individens frihet ökar. Hej liberaler! Ser ni fördelarna!
Detta skulle innebära ett samhälle med fler möjligheter att få heltidsjobb men där stressen för de som har barn minskar.
Anser du att detta är orättvist mot de som inte har barn. Ja korrekt det är det, att ha barn att ta hand om är faktiskt något jättekrävande och viktigt. De som jobbar i t.ex dagis som barnskötare gör ett VIKTIGT jobb. Du anser väl inte att deras jobb är mindre värt? Är då mammans eller pappans roll i familjen att uppfostra barnen mindre värd?
Jag nämner den ensamma mamman i inledningen av artikeln. Det gör jag inte på grund av att jag anser att det är mammor som ska vara hemma med barn. Jag nämner henne för att det alltid är denna ”ensamma mamma” som dras fram som exempel när man kämpar för fler nattis och kvällsöppna dagis och rätten till heltid. ”Jag har tre barn och tvingas till deltid för att det inte finns nattöppna dagis”, heter det. Sen framgår det oftast lite längre fram i den typiska artikeln att ”jag är nära att bli utbränd”… Så varför i helskotta ska man då som fackförening kämpa för rätten till heltid för denna redan stressade mamma?
Vänd på steken och ta upp striden för rätten till deltid för henne, och för pappan. Lika för båda.
Jag kan inte förstå varför stora delar av vänstern är mot att ge föräldrar en möjlighet att vara hemma med barnen. Det finns bara fördelar med det, i ett samhälle där stressen ökar, utbrändheten ökar, arbetslösheten är hög och folkmängden ökar.
Problemet är att stora delar av vänstern nog skulle ogilla detta förslag för det hotar deras kära dagis. Medan stora delar av högern skulle ogilla det som ett exempel på ”bidragsberoende” och ”skatteslöseri” och det strider ju mot ”arbetslinjen”. (Föraktet för arbetet med att uppfostra barn lyser igenom!)
PS
Ja segregeringen för nyanlända skulle vara ett problem. Men det har vi redan idag med dagens system.
