Nu har Håkan Juholt svarat på Daniel Suhonens bok. Svaret är belysande. Det visar varför jag tycker bra om honom som person, men varför hans politik är mindre bra.
Jag gillar Juholt. Han är ingen stömlinjeformad politiker utan mer ”mänsklig”. Han vill passar inte in i mallen av hur en politiker ska vara enligt politikerkulturen. Han är kort och gott en politiker vars individuella personlighet lyser igenom mycket.
Men jag gillar inte hans politik så mycket. Något är väldigt fel. Inte att han vill sätta fokus på visioner och framtidsdrömmar. Att han vill förändra samhället. Det gör han bra. Hans fokus på framtidsvisioner är bra. EXAKT det behöver politiken.
Men hur ser Håkans framtidsvisioner ut?
Om man läser hans kommentar till Daniel Suhonens bok ser man det tydligt.
Vårt samhälles största utmaning är varken överskottsmål, budgetunderskott eller statsskuld – utan en arbetslöshet så hög att hundratusentals människor, framför allt unga, riskerar att för alltid slås ut från arbetsmarknaden.
Ser ni? Han kontrasterar statsskuld mot budgetunderskott och statsskuld. Dvs i Juholts värld kan man tillåta att budgetunderskottet ökar, bara arbetslösheten går ner.
- Men vore det bästa inte att BÅDE minska statsskuld och budgetunderskott OCH minska arbetslösheten?
Utmaningen är inte att valfriheten är för liten och de privata alternativen för få – utan att likvärdigheten i skolan har minskat, att starka privata vinstintressen dränerar välfärden på resurser och att tilltron till det gemensamma är på väg att undergrävas.
Samma motsatsförhållande här.
- Men varför detta motsatsförhållande. Kan man inte både ge barn alternativ och skapa likvärdighet i skolan, dvs BRA sola för alla? Som jag skrivit på andra ställen MÅSTE barn ha rätt till alternativ!
Bristen i vårt samhälle är inte heller att det är för många lagar och regler, att konkurrensen är för dålig och de välbeställda för fattiga – utan snarare att vi fördelar om för lite, att otryggheten griper omkring sig på arbetsplatserna och att den sociala, politiska och ekonomiska ojämlikheten växer. Att det gemensamma krymper.
Juholt vill tydligen öka antalet lagar och regler. Eller hur ska vi tolka detta?
- Kan man inte minska antalet lagar, regler och bestämmelser och ÖKA konkurrensen och ändå göra situationen bättre för de fattiga och skapa BÄTTRE arbetsrättsliga förhållanden för arbetare?
Det där med underskott i budgeten är intressant. Juholt har nämligen tidigare antytt att alla medel ska vara tillåtna i kampen mot arbetslösheten, till varje pris. Även om budgeten går åt helskotta. Det såg man tydligt i Juholts olika motioner för att stödja varvsindustrin. Om en industri inte håller måttet längre, som varvsindustrin, ska man stödja den industrin ändå… bara för att… Ja vi såg vad stödet till varvsindustrin ledde till på 70-talet.
Juholts vision tycks vara ökat budgetunderskott, ökad statsskuld, mindre valfrihet för människor, mindre konkurrens och fler lagar och regler. Mysigt!
Om valet står mellan två dåliga alternativ: välj då alltid det tredje. Det är en viktig tumregel som man bör tänka på. Står verkligen valet mellan arbetslöshet och underskott, mellan mindre valfrihet och en bra skola eller mellan fler lagar och fattigdom? Svaret är NEJ. Vid två dåliga val, välj alltid det tredje!
