Ibland hör jag argumentet att vi inte ska ifrågassätta vår kapacitet att försvara landet idag. Ofta hör jag det som motargument då någon påtalar de senaste 30åren av vettlös nedrustning av civilförsvar och militärt försvar.
”Vår beredskap är god” hette det 1938-1940, sist det också påtalades att vi absolut inte får tvivla på vår militära kapacitet.
Men det tänkandet har jag fått nog av. Vi har inga beredskapslager och ett avvecklat civilförsvar. Försvarsplaneringen bygger på att världsmarknaden fungerar, vilket är rena snurren. Vårt militära försvar är i bättre skick. Det är litet men vasst och försvarsviljan är stor! Men vi har inte mycket nu jämfört med vad vi hade en gång i tiden.
Det är så illa att enda alternativet faktiskt är NATO-medlemskap. Då kanske vi kan få bensin och mat skeppat hit vid ett världskrig. Då det militära försvaret göra mer än bara punktinsatser.
I praktiken har nedrustningen av civilförsvaret totalt omöjliggjort neutraliteten i krig. Vi skulle inte kunna försörja vår befolkning mer än någon vecka utan hjälp från NATO (eller, gud förbjude, från Ryssland.)
De som påtalade att försvaret var dåligt rustat för krig 1938-1940 fick ofta höra att de underminerade försvarsviljan.
Men hur illa var det?
”Vår beredskap är god”, sa vår statsminister Per Albin Hansson 1940. Han var tvungen att säga det, men han visste att det inte var så.
Den 9:e april 1940, när tyskarna anföll Danmark och Norge, bestod det svenska försvaret vid Öresund av ett antal vedettbåtar och minsutläggningsfartyg utan ammunition, av några gamla Fokker spaningsplan av biplansmodell med en lätt kulspruta som spanaren kunde använda om han hittade ammunition, och en division medeltunga bombplan av modell Junkers Ju 86 (B3) som flög över Öresund utan varken bomber eller ammunition för kulsprutorna.
Landstridskrafterna var nog i lite bättre skick, i den bemärkelsen att vissa plutoner längst Öresund hade lite ammunition. Men det ska påminnas att hela kompanier av danska flyende soldater tog färjan över till Helsingborg på natten den 9.e april och när de kom fram fanns inte en soldat i Helsingborgs hamn. Tullare och en gammal poliskonstapel med batong fick representera det svenska ”försvaret”. I Höganäs fanns lite soldater på beredskapstjänst i Viken som hade fem skott var eller nåt sånt och där man skramlade ihop köksknivar och yxor och liar (!) från lokalbefolkningen så man skulle kunna försvara sig.
Jag har själv pratat med den gamle höganäsare som bar en lie morgonen den 9 april. En lie och en mauser med fem skott.
I Viken befann sig det högsta hönset för militärstridskrafterna i södra Sverige. Då dåligt hade vår underrättelsetjänst fungerar att han var på semester den dagen. Efter att ha inspekterat trupperna med yxor och liar och gamla mauser-muskedunder åkte han till högkvarteret.
De flesta värnpliktiga befann sig uppe i norra Sverige, där de varit sen finska vinterkriget och sen de allierade hotade att marchera genom norra Sverige för att stödja Finland. Det vi hade av försvar fanns där.
Be inte mig tiga om det svenska politiker gjort med vårt försvar de sista 30 åren! Jag tiger inte! Och jag hade vägrat tiga om vanvården av försvaret innan 1940 om jag hade levt då!
Vid krig mellan NATO och Ryssland skulle Sverige tvingas att skaffa fram mat och bensin från antingen NATO eller Ryssland. Ensamma och neutrala skulle vår försörjning rasa ihop!
Nedrustningen omöjliggör neutralitet. Främst av försörjningspolitiska skäl. Det faktumet måste upp på bordet.