Jag ser ofta påståendet att Jan Myrdal bara var förvirrad och hade snurriga ideer, men att han egentligen var snäll. Han ”lyfte inte sin hand mot någon annan människa”, dödade inget, och var fredlig, heter det.
Fast när man tänker så tror man att ord inte kan döda, att pennan är svagare än svärdet. Men det är tvärtom: ord ocj pennor är dödligare vapen än svärd.
Myrdals vitttvättande av kinas och Polpots massmord spreds stort internationellt och användes i diktaturens propaganda.
Idag har vi svårt att föreställa oss hur stor Myrdals bok ”rapport från en kinesisk by” var. Den översattes till mängder av språk.
Det mest bisarra var att boken lovprisades för att den påstods ta den ”vanliga människans” parti mot överheten och ”ge aldrig hörda en röst”. Sett i perspektiv nämnde aldrig Myrdal den stora svälten i Kina 59-61 eller Maos, och maktens förtryck och massmord. Hans andra bok om buäyn kom ut 1968, mitt under kulturrevolutionens blodbad.
Och Kina spred medvetet och glatt Myrdals alster över hela världen. Myrdal samarbetade så mycket med slaktarna i Peking att man nog får kalla honom propagandist.
Han var en av Kinas viktigaste propagandister vid en tid då regimen massmördade miljoner människor.
Det är lättare att se hur många en bödel som skjuter nackskott på människor har dödat. Svårare är det att se hur många en författare dödat.
Begreppet skrivbordsmördare finns för att pennan oftast är ett mycjet dödligare vapen än atombomber och svärd.
Ursäkta att jag gör en Godwin här. Men hur många dödade Hitler? Ingen (mer än under första världskriget) Han hade aldrig blod på sina händer. Han dödade med pennan.
För att ta ett exempel närmare Jan Myrdal: Leni Riefensrahl. Mördade hon? Jag skulle säga ja, genom sina filmer.
Myrdal var en av Maos främsta propagandister vid en tid då Mao massmördade miljoner. Så jag skulle säga att Myrdal lyfte sin hand mot många hundea miljoner människor.
Och det för mig till frågan om nåd och förlåtelse. Något som diskuteras mycket just nu. Att man måste förlåta även Jan Myrdal. Visst bör man kunna förlåta alla. Men en sådan måste grundas på en helhetsbild, och en verklig bild, av vad en person gjorde, tänkte och sa, som jag anser det. Och vad hans handlingar fick för konsekvenser.
Och detta kan vara svårbedömt. Som i detta fallet. En del anser att Myrdal inte lyfte sin hand mot någon. Jag anser att han lyfte sin hand mot hundratals miljoner, kanske miljarder människor. En del ser inget blod på hans händer, jag ser att han vadar i människors blod, människor han själv bidragit till att slakta. Blod från då han spred Kinas propagandalögner och öppet samarbetade med regimen på 60talet (som som sagt lovprisade, spred hans verk och stödde Jan).
Jan Myrdal kan ha mördat fler, indirekt, än de flesta lägervakter i maos kina mördade direkt.
Det en människa gör har betydelse för viljan att ge nåd och förlåtelse för de flesta. Jag tror få ger förlåtelse rakt av, utan tecken på ånger och oberoende av vad någon gjort. Och då gäller det att se att pennan faktiskt är mycket, mycket, mycket mäktigare, och dödsbringande, än svärdet.