För mig är LAS, Lagen om anställningsskydd, en fråga om att skydda yttrandefriheten på jobbet och att skydda sjukas, gravidas och funktionshindrades rätt till jobb. Därför är jag för att skydda LAS.
MEN… Frågan om Las är inte enkel. Båda sidor i debatten har viktiga poänger. Jag undrar bara hur många som ser detta.
Las gör onekligen så att företag tvekar innan de anställer någon fast. Och LAS behöver reformeras.
Men LAS förhindrar också att folk avskedas på osaklig grund, tex för att man uttrycker kritik eller är visselblåsare, eller om man är sjuk ofta eller gravid.
Det där med att uttrycka kritik är viktigt. Till och med med dagens LAS tvekar många, många, många att påtala sådant som är fel inför chefen. Så stor är den rädslan. Och det ställer till problem på arbetsplatser då missförhållanden inte fixas och en dålig stämning sprids.
Vikarier saknar skydd om de påtalar missförhållanden. Jag har själv kickats från en arbetsplats en gång just pga det, då jag var vikarie.
Det finns en legitim oro att det blir lättare att kicka folk som uttrycker kritik eller blåser i visselpipor. Det gör att många, inklusive jag, hellre vill ha ett halvtaskigt LAS än inget alls.
Yttrandefrihet är viktigt, även på ett företag. LAS är halvtaskigt men skyddar den friheten.
Dessutom har många sjukdomar. (Så även jag med luftrörsbesvär som gör att jag ofta sjukskriver mig) Många blir lite skröpliga då de närmar sig pensionen. Det finns en rädsla att ett nedmonterat LAS betyder att fler kickas pga sjukdomar också.
C och arbetsgivarsidan hade vunnit mycket på att adressera denna oro, men jag ser sällan det. De lägger fokus på arbetsgivares situation istället.
Hade C och arbetsgivarsidan lagt fram förslag för att reformera LAS och STÄRKA skyddet för visselblåsare, stärka rätten att prata fritt i företag, stärka rätten att påtala missförhållanden SAMT stärka skyddet för gamla och personer som ofta är sjuka i ett företag, och gravidas rätt, så hade mycket varit vunnet.
Frågan är om de ser detta, eller ens vill detta?
Vad anser ni?