När svenska folket röstade ja till EU fick vi veta att den svenska offentlighetsprincipen var helig. Man skulle aldrig tumma på den, hette det, och man sa också att EU-medlemskapet inte betydde att vi behövde tumma på den. Inte ens ifråga om saker som rör EU. Ändå röstade S, M, Fp, C, Kd, Sd och S för att montera ner delar av offentlighetsprincipen igår, i EU-samarbetets namn igår.
Om man tittar på riksdagens protokoll kan man se hur de ”EU-vänliga” partierna resonerade igår när de tog sitt beslut.
fast Socialdemokraten som talade var ganska ärlig. Socialdemokraterna röstade för att montera ner delar av offentlighetsprincipen trots att de sa i riksdagen att:
Var gång riksdagen antar en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen innebär det en inskränkning i yttrande- och tryckfriheten. Det måste vi vara klara över.
Ändå röstade man ja till det. De anser att vi måste, vi är ju med i EU…
Moderaternas sa samma sakigår, i samarbetets namn får vi ge avkall på vår syn på demokrati.
Vi har en stark offentlighetstradition i Sverige – den ska vi värna, och den ska vi vara stolta över. Regeringen driver hårt i internationella förhandlingar att uppgifter som utbyts mellan myndigheter i olika länder ska vara offentliga, men Sverige får inte alltid stöd av andra länder för dessa ståndpunkter. Därför kan resultatet av förhandlingarna bli att Sverige inte får gehör för sina krav på största möjliga öppenhet… Det här medför att Sverige, genom EU-lagstiftning och internationella avtal som riksdagen eller EU har godkänt, har åtagit sig att hemlighålla viss information som Sverige kan komma att få från utländska myndigheter inom ramen för avtalet eller EU-lagen…
Regeringen har gjort en nyanserad bedömning. Det behövs en sekretessbestämmelse, eftersom vi inte alltid får som vi vill och eftersom det trots allt är bättre att samarbeta än att inte samarbeta – även om man inte alltid får som man vill.
Peter Erikssons sätt att resonera är ungefär som om Zlatan skulle säga till Ronaldo: Vi spelar gärna fotboll med er. Men vi tycker inte att Fifas regler för fotboll är något vidare, så vi har hittat på egna regler i stället. Vi kommer bara ut på planen om ni accepterar det vi har kokat ihop. Med det resonemanget skulle Sverige inte få spela så många internationella matcher.
Det här handlar om en förändring vi gör för att Sverige ska kunna delta effektivt i förhandlingar och samarbeten med andra lände
1994
Det var annat ljud i skällan 1994 när man skulle locka de svenska väljarna att rösta ja till EU. Då debatterades offentlighetsprincipen en hel del. Det var många som varnade för vad som skulle komma att ske, förr eller senare.
Men Bo Lundgren och alla andra på ja-sidan gick ut i TV och lovade dyrt och heligt att offentlighetsprincipen inte var hotad.
Men det var den… Ljög de politiker som sa att offentlighetprincipen inte var hotad, eller var de bara godtrogna?
Så här sa den borgerliga S-regeringen 1994/95, enligt en utredning från det året:
Enligt regeringen påverkas inte den svenska offentlighetsprincipen som sådan av ett medlemskap i EU. Den övervägande delen av den information som finns hos våra statliga och kommunala myndigheter berörs inte av gemenskapsrätten, som inte heller kan påverka våra interna inrikespolitiska beslutsprocesser. Även vid den svenska beredningen av beslut med anknytning till EU kommer enligt regeringen i huvudsak det svenska regelsystemet att tillämpas…Regeringen drar slutsatsen att det inte bör bli fråga om att uppgifter som hittills varit offentliga hos oss blir hemliga vid ett medlemskap.
Det EU-positiva Utrikesutskottet i Rikdagen (borgare plus S) skrev enligt samma källa:
Utskottet kan alltså konstatera att tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen liksom offentlighetsreglerna är nationella angelägenheter och att gemenskapsinstitutionerna inte har någon befogenhet att harmonisera reglerna på dessa lagstiftningsområden. De beröringspunkter som ändå kan uppkomma mellan EG-rätten och vår offentlighetsprincip och meddelarfrihet gäller andra avgränsade områden som har betydelse för den inre marknadens funktion och där institutionerna har befogenhet att fatta beslut. Här kan konflikter inte uteslutas. Men om konflikter skulle uppkomma, bör det enligt utskottets mening vara möjligt att med framgång hävda den centrala ställning som offentlighetsprincipen och meddelarfriheten har i vårt konstitutionella system.
Justitieminister Laila Freivalds sa inför omröstningen:
På frågan om den svenska offentlighetsprincipen kommer att bestå vid ett svenskt medlemskap i EU svarade jag med ett tveklöst ja i förra veckans frågestund här i kammaren… et är i själva verket på det sättet, att EU:s grundfördrag inte ger institutionerna någon behörighet att fatta beslut om generella regler om vad som skall gälla i fråga om offentlighet och sekretess i medlemsländerna…
Sverige kommer som medlem inte att vika från offentlighetsprincipen i EU-samarbetet. Denna fasta föresats har manifesterats i två deklarationer som har fogats till det svenska anslutningsavtalet. I den svenska deklarationen förklarar Sverige att vi välkomnar utvecklingen mot ökad öppenhet inom EU och att offentlighetsprincipen, och då särskilt allmänhetens tillgång till allmänna handlingar och meddelarfriheten, är och förblir grundläggande element i Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv. EU-sidan noterar i sin svarsdeklaration det svenska uttalandet och förutsätter att Sverige följer gemenskapsrätten i detta avseende.
De båda deklarationerna står inte i motsättning till varandra. Den svenska deklarationen innebär att Sverige har lagt fast sin linje och talat om vilka regler som gäller här. Medlemsstaterna har å sin sida noterat detta och inte sett det som något hinder för ett svenskt medlemskap. Deklarationerna utgör tillsammans den rättsligt/politiska plattformen för Sveriges fortsatta agerande när det gäller att hävda öppenheten i vårt system.
Många röstade ja till EU bara för att de fick veta just detta.
Den som vill kan titta i riksdagens handlingar från 1994/95 och själva se vad politikerna sa och gjorde. EU-motståndarna hade rätt, Vänsterpartiet och Miljöpartiet (som varnade för vad som skulle ske) hade rätt. Alla andra hade fel, ljög eller var på ren svenska korkade.
Här har ni länken till riksdagens material från 1994/95.
Igår blev jag mot EU.
Jag har alltid varit EU.skeptiker men ansett att vi måste ha kvar nåt sorts EU men reformera det. Igår ändrade jag åsikt och anser att vi ska gå ur EU med omedelbar verkan!
Nu har det gått för långt. Politikerna här rättfärdigar ökad övervakning på medborgare och nedmontering av demokratin (” Var gång riksdagen antar en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen innebär det en inskränkning i yttrande- och tryckfriheten. Det måste vi vara klara över.”) med argumentet att ”vi måste, vi är ju med i EU”.
Ja, det var demokratins fiender som röstade mot offentlighetsprincipen igår. Ja, nu åker delar av den svenska offentlighetsprincipen åt helvete. Nu måste vi stoppa inskränkningarna av vår demokrati, innan det är för sent.
PS
Och kom inte med argumentet ”vi måste”, för det visar bara hur illa genomtänkt försvaret av gårdagens beslut är. var går gränsen för vad ”vi måste” i EU: namn?
För övrigt är jag piratpartist. Bli det ni med: http://www.piratpartiet.se/
