Arbetsgivarföreningen Svenskt Näringsliv är mot 6 timmars arbetsdag. De var även mot 8 timmars arbetsdag och semesterlagarna och införandet av 5 dagars arbetsvecka på 50talet också. Det kan vara på sin plats att citera dem1922. Så här såg de på den lag om 8 timmars arbetsdag som hade genomförts nåt år innan.
Av vad nu blivit anfört, lärer framgå, att vi anse den lagfästa arbetstidens införande hava varit en stor olycka för hela vårt land.
Den har pålagt industrien tunga bördor, under vilka den nu sviktar. Den har insnört näringslivet i en tvångströja, i vilken detsamma saknar den frihet att utveckla sig, som är ett nödvändigt villkor för dess trivsel. Till det svåra, nära förtvivlade ekonomiska läge, vari vårt land nu befinner sig, har den varit en bidragande orsak. De gynnsamma sociala verkningar, som man väntat sig av densamma, hava icke kunnat konstateras.
Under sådana förhållanden borde man kunna hoppas, att de som genomfört denna lagstiftning i vårt land, nu skulle varsebliva sitt misstag och avstå från dess förnyande. För övrigt torde det förtjäna anmärkas, att i åtskilliga främmande länder, där man förut synts böjd för 8-timmarslagens genomförande, man nu börjar ställa sig tvekande eller helt avvisande. Kravet på en bestämd maximiarbetstid av 8 timmar om dagen hade före världskrigets utbrott under decennier stått på arbetarpartiets program i så gott som alla civiliserade länder, utan att det synts bliva fört närmare sitt genomförande. Det var först förhållandena under världskriget, som gåvo en bestämd impuls till dess realiserande.
De organiserade arbetarna vunno en sådan maktställning, att de i flera länder lyckades genomföra en lagstiftning i ämnet eller sympatiuttalanden för densamma, och i fredsfördraget i Versailles godkändes principiellt 8- timmarsdagen såsom norm för arbetstiden i industrien. På konferensen i Washington godtogs så gott som enhälligt en konvention avseende att inom hela den civiliserade världen genomföra denna arbetstidsbegränsning. Men snart kom omslaget.
I den mån man i de särskilda länderna genom avtal, administrativa förordningar eller lagar genomförde 8-timmars- lagen kom man genom erfarenheten snart till insikt om de utomordentliga vådor denna arbetstidsbegränsning medför, då näringslivet skall resa sig ur det djupa förfall, vari det råkat genom världskriget och dess följder. Av de mer än 40 länder, som voro representerade vid konferensen i Washington, är det endast ett par stycken, som ratificerat den där an- tagna konventionen. Man har funnit, att 8-timmarslagen är ett stort anlagt men misslyckat socialt experiment. I de största industriländerna har man vägrat att inlåta sig på detta experiment, och man borde kunna hoppas, att vi även här i landet för framtiden skola bliva förskonade från detsamma.
Svenska arbetsgivareföreningen.
Hjalmar von Sydow.
Stockholm den 15 juli 1922. (Källa: bilaga, inkomna skrivelser sid 41)