Att SSU i Skåne har problem, lär de flesta ha sett nu. Men exakt vilka är problemen? Det är inte helt klart. Därför behövs en utredning innan man utesluter de olika personerna i SSU. Men redan nu kan jag se en farlig tendens: att man till viss del säger att det är människors religiositet i sig som är problemet. Det är inte bra alls.
Tidningen Expressen har avslöjat att det finns problem i skånska SSU, bland annat med homofobi (Läs mer här, och här). Jag kan bekräfta att problemen finns, och dessutom finns det antisemitism att ta itu med. Jag har sett unga skånska socialdemokrater bete sig mycket olämpligt på sociala media.
Men Expressens granskning är inte utan problem, därför måste vi gå försiktigt fram då vi granskar skandalen i SSU i Skåne. Fördomar mot religioner lyser igenom.
Ett av citatet Expressen nämner är: ”Islam är universalbotemedlet för mänsklighetens alla lidanden, sjukdomar och problem”. Det är religiöst allmängods, det är inte extremism. Du behöver bara gå in i en slumpmässigt vald kyrka på en söndag för att höra liknande ord i predikan eller sång, men om kristendomen. Det finns ett liknande citat om ateismen som kallar ateism en ”omoralisk idé”. Det är inte heller ett hatiskt citat. Isåfall får vi utesluta en hel del religionsfientliga sossar som ofta säger samma sak om religionen.
Eftersom Expressen skrivit detta kan man tro att fördomarna är journalisternas. Jag tror inte det. Jag tror att de fått t.ex citatet om islam som universalbotemedlet från socialdemokrater som upplevt citatet som hatiskt.
Och just det visar på ett problem inom mitt parti!
Kan religiösa tänka?
Kan religiösa tänka? Frågan kanske verkar absurd, men mitt parti ifrågasatte faktiskt om religiösa kan tänka under valrörelsen i år. Detta i samband med kampanjen mot religiösa friskolor.
”Skolan ska få barn att tänka – inte tro”. Hur kan man skriva något sådant? Som om det fanns en konflikt mellan att tänka och att tro?
Visst kan man vara mot religiösa friskolor, men argumenten bör föras utan att förklara att alla religiösa är korkade. De flesta nobelpristagare hittills har varit troende. Ca 90%. På något sätt har de lyckats tänka samtidigt som de varit vetenskapsmän. En del av dem går till och med så långt att de hävdar att deras religiositet var förutsättningen för att de kunnat göra sina upptäckter. De kan både tänka och tro!
Det är det jag menar.
Att vi ens kunde publicera en valaffisch där vi antyder att religiösa inte kan tänka, det är skandal i sig! fast jag tror inte att kampanjledningen helt insett konsekvenserna av sitt ordval. Men ord betyder mycket. Vissa saker säger man helt enkelt inte!
Vilken tro?
Affischen ovan var ett utpel i friskoledebatten. I friskoledebatten kunde man se ganska tydligt att det finns problem med fördomar om religion i mitt parti.
En del anser att det är farligt i sig att religiösa blir aktiva i politiken och låter sina religiösa ídeer påverka deras partiarbete. Morgan Johansson uttryckte det så här i en debattartikel 2005:
”När religionen breder ut sig i politiken omöjliggörs all logisk diskussion.”
Som om religiös tro i sig hos politiker är ett problem.
Jag bryr mig inte mycket om en partikamrat är religiös eller inte. Det jag frågar mig är VILKEN sorts religiositet min partikamrat har. Hur ser hen på människan och världen? Hur ser hen på människor av andra religioner? På judars rättigheter? På homosexuellas rättigheter?
Vi vill väl inte ha ett parti som hade stått i dörren och motat bort den amerikanske frihetskämpen Martin Luther King bara för att han såg sig som kristen och lät sin tro påverka hans politiska utspel?
Eller?
Skeptiker
Själv är jag gudstroende, men religionsskeptiker. Jag ser personligen inget värde i att utföra en massa ritualer i religionens namn. jag tror Gid håller med mig om det. Gud har nog sett så många galenskaper utförda i religionens namn här nere på jorden att Gud själv i egen hög person blivit skeptisk till organiserad religion.
Men jag försvarar också människans fria val. Och jag vet att det finns mängder av djupt troende som är underbara människor. Jag har många troende som mina vänner. Det sista jag skulle göra är misstänkliggöra dem, bara för att de tror på Gud eller är religiösa.
Jag har sett en hel del religionsfientlighet i samhället den sista tiden. Det finns till och med myndighetsrapporter som misstänkliggör troende som blir aktiva politiskt. Aje carlboms rapport för Myndigheten för Samhällsberedskap i vintras om Muslimska Brödraskapet är ett sådant exempel. (Läs mer om den här!) En del högljudda debattörer mot hederskultur gör liknande saker och misstänkliggör i sin iver all religion (som t.ex. GAPF).
Vi måste göra upp med den religionsrädsla som finns i vårt parti. Annars blir vår kamp mot extremismen uddlös.
Jag har själv en absolut nolltolerans mot sådant som t.ex. homofobi. Jag kan förstå att en religiös muslim eller katolik kan komma att både vara medlemmar i församlingar som sprider fördomar om homosexuella och Socialdemokraterna. Det är ok, så länge de själva är av en annan uppfattning. Det ska inte gå att vara aktiv i Socialdemokraterna på ledande ställning, eller som förtroendevald, om man t.ex. vill att homosexuella inte ska kunna gifta sig och skaffa barn. (Jag antar att kristna och muslimer hade blivit ledsna och kallat det hat om de inte tillåtits gifta sig eller skaffa barn i Sverige idag.)
Jag är för religiösa friskolor, men strikt reglerade. Det ska inte gå att driva friskola om man ens andas homofobiskt hat. Katolska katekesen måste t.ex. givetvis totalförbjudas i katolska friskolor, på samma sätt måste en hel del muslimskt och judiskt material bannas från skolorna om de vill driva sina friskolor. Skolorna måste också vara jämställda och fria från fördomar om andra religioner. Livets Ord borde få stora problem att driva friskolor t.ex, som jag ser det, eftersom de både undviker att prata väl om homosexuella och de faktiskt sprider fördomar om islam.
Men åter till SSU och Skåne.
Man röker bäst bort homofober genom offensiva kampanjer mot religiös homofobi, och antisemitism samt islamofobi genom kampanjer för både Israels och Palestinas rätt att existera som självständiga stater. Jag skrev om det för några dagar sedan i en artikel: SSU och Socialdemokratin måste ta ledningen i kampen mot homofobi och antisemitism.
Det är stentuffa villkor som skulle göra att medlemsantalet skulle gå ner på vissa håll av Sverige på kort sikt. Men det är ok.
Tro är inte hat
Det viktiga är att tro inte är hat. det vi som Socialdemokrater ska fråga är inte om en av våra tilltänkta nya medlemmar och politiker är troende eller inte? Anser de att islam eller Jesus eller Jahve ”är universalbotemedlet för mänsklighetens alla lidanden, sjukdomar och problem” så är det deras ensak. Till och med om de anser att deras tro är deras politiska drivkraft.
Det viktiga är, som alltid, vad som döljer sig i människans hjärta och hjärna. Hur hon eller han ser på sina medmänniskor.
Vi måste ta ledningen i striden mot all extremism. men för att vi ska kunna göra det måste vi kunna skilja mellan religion och extremism. Frågan är om vi kan det idag?
dd