Så här i nationaldagstider dyker myten om Magnus Ladulås eller Magnus Erikssons stadslag upp flitigt. Enligt den ska det i någon av dessa s.k. ”stadslagar” ha skrivits: ”Svensk är den som bygga och bo i Sverige, varifrån hon än räknar sitt ursprung”.
Som exemplet nedan.
Exemplet borde väcka misstanke direkt. Magnus Eriksson styrde 1349 och skrev sin landslag då, stadslagen kom några år senare. Skribenten vet alltså inte ens vilken kung som var kung när. Men sen då? Kan inte Magnus Ladulås ha skrivit så? kanske det finns i kung Magnus Erikssons lagar?
Svaret är nej.
För det första gav inte heller Magnus Ladulås, på 1200talet, ut någon stadslag (mer än i Visby, och den pratade absolut inte om svenskar).
För det andra visar en grundläggande kunskap i medeltidens historia visar att det inte var så enkelt. Ja det skedde ett stort utbyte mellan folken och det t.ex. många danskar och tyskar här. Men utbytet var inte friktionsfritt. Under 1400talet rasade flera uppror där svenskar ville kasta ut ”främlingarna”, dvs danskar och tyskar. Engelbrektsupproret var ett sådant exempel. Tyskarna hade mycket politisk och ekonomisk makt. Man pratade om ”främlingsväldet” i Sverige.
Lagarna reflekterar detta. Det pratas mycket om maktdelningen i städerna mellan tyskar och svenskar och om hur kungen ska styra Sverige med svenska rådsmän. Lagarna finns numera online i fornsvenska textbanken. Bloggen Kulturbilder har lagt ut Magnus Ladulås stadgar och en del annat gammalt material.
Magnus Ladulås var kung på 1270-talet och 1280talet men skrev ingen nationell stadslag. Hans stadgar skiljer tydligt mellan svear och götar å ena sidan och utlänningar å andra sidan. Samma sak gör man i de olika landskapslagarna på 1200talet. Den äldre västgötalagen skiljer tex strikt mellan straff för mord på västgötar, andra svear och götar, danskar och utlänningar.
5. Dræpær maþar svænskan man. eller smalenskæn innan kongsrikis. man eigh. væstgöskan böte firi atta örtogher. ok þrættan markær. ok ænga ætar bot. §.1. Niu markær. a konongær a mandrapi ok sva allir mæn. §.2. Dræpar kona man. þa skal mælæ. a man. þén skyldæstæ. han skal botum varþæ ællær frid flyia. §.3. Dræpar maþær danskan man. allæ noræn man böte niv markum. §.4. Dræpær maþær vtlændskan man. eigh ma frid flyia. or landi sinu. oc .j. æth. hans. §.5. Dræpær maþær vtlænskan prest. böte sæ mykit firi sum hærlænskan man. Præstær skal .i. bondalaghum væræ.
Magnus Eriksson var den som för första gången skapade en svensk lagstiftning. Genom sin stadslag från 1350talet och sin landslag från ca 1350. I den pratas det mycket om utlänningar, speciellt tyskar. Nu var antalet tyskar så många att man måste införa en maktdelning i rikets städer. Städerna skulle ha tre rådsmän. En var kungens rådman, två var städernas, och städernas representanter skulle vara hälften tyskar och hälften svenskar. Så tyskarna som bodde i Sverige räknades INTE som svenskar.
Stadslagen lyder så här:
Sama radzstuffwu dagha skulu wara a torgheno vte som inne a radzstuffwonne. Thri skulu foghatane wara, en a konungxens wæghna ok twe radhmæn a stadzens wæghna, annar swænsker ok annar thysker.
Utlänningar är utlänningar i lagen även om de bygger och bor i Sverige.
§ 8. Agher ok nokor byamanz son arff i stadhenom, ok bygger wtlændis, eller haffuer nokors manz widherlegning wtlændis, sæli ok thet bort som sakt ær, ella haffuen ok thet konungen ok stadhen, vtan han fare hyt i landet byggia eller widherlegning taka innan nat ok aar aff thöm dagh at boken war lyyst. § 9. Ok hwar som nokor bygger wtlændis, ok hafuer arff hær i landeno ærfft ella köpt, ella kan æn ærffua, seli thet bort som saght ær, ella bygge her i landeno, ella wari ther lagh vm som för ær saght vm köpmanna soner.
Landslagen visar ännu tydligare på spänningen mellan svenskar och tyskar. I den stipuleras t.ex. att kungen inte får använda rådsmän som är utländska, även om de bygger och bor i Sverige.
§.4. Fiarþe æt [han] rike sino suerike skal styra ok raþa meþ inlænzskum mannum ok ei vtlænskum, æfter þy sum gamul lagh ok rikisins ræter hauer af alder varit; ok [ei] ma vtlænzskar man i raþ hans takas, ei husum ællæ landum raþa, ok ei vpsala öþum ællæ sua gamul kronunna goz, æt ængin minnis ællæ af sanne saghu veet huru þet först vndir hona kom
Speciellt ansågs det farligt att låta utländsk rättskipning styra i Sverige. Detta är en komplex fråga som är värd en egen artikel. Sverige lyckades faktiskt undvika de värsta formerna av livegenskap och träldom genom paragrafer som denna.
Siunde articulus ær þet, æt kununger skal kirkium, klærkum ok klostrum, riddarum ok suenum ok huars {herra} [þera] goz ok hionum, alt gamalt frelse, oskaddum kronunna ræt halda, ok al gamul suerikis lagh, þeem sum almoghin hauer meþ goþuilia ok samþykkio viþer takit ok staþfæst [æru] af kunungum for varandum ok kunungxliko valde þera, halda ok styrkia ok væria, sua æt ængin olagh gangin iui ræt lagh; særlika æt ængin vtlænzskær rættær dræghis in i rikit, almoghanum til lagh ok ræt,
På samma sätt visar lagarna om mansdråp att man skilde mellan rikets invånare och utlänningar.
Kristoffers landslag från 1400talet är på samma sätt tydlig med skillnaden mellan svensk och utländsk, även om de bor här. Utländska och inländska människor, som det hette på den tiden.
jnlendzskom som for wtlændzkom
Så nej. Det finns inga belägg för att någon medeltida skrift har meningen: ”Svensk är den som bygga och bo i Sverige, varifrån hon än räknar sitt ursprung”.
Men det låter bra. Och de anger en källa som få svenskar idag kan läsa eller ens orkar leta upp. Därför kan myten spridas.
Och ja det var inte bara konflikter i landets städer, mellan tyskar och svenskar. Mycket gott kom ut ur samarbetet också. Men medeltiden kan inte betraktas med 1900talets glasögon. Så där gör både rasister och antirasister fel som försöker påstå att medeltidens svenskar antingen var ”sverigedemokrater” eller moderna antirasister. Historien är mer komplex, och mer spännande än så!
….