Den svenska debatten om vinster i välfärden är nästan mer polariserad än debatten om invandring. Om man lyssnar på partierna verkar det som det bara finns två alternativ: vinster i välfärden eller inga vinster i välfärden. Men det finns ett tredje alternativ: regleringar!
Istället för att lägga fokus på pengar och budgetfrågor skulle jag vilja lägga fokus på kvalitén på omsorgen: om hur man bör göra för att få en bra vård för alla, med så lika möjligheter för alla som möjligt.
Ärligt talat struntar jag fullständigt i om ett äldreboende eller t.ex. en hemtjänst är vinstdrivande eller inte. Det är ganska oviktigt. Jag vill veta hur arbetsmiljön och lönen är för de anställda, om de bekämpar stress och om cheferna är ute i verksamheten eller inte? Känner sig personal fri att komma med förslag och varna för problem? Jag vill veta om maten är bra för pensionärerna? Hur mycket hjälp de får, och kvalitén på den? Om de får komma ut, och hur ofta? Finns det samlingslokaler? Finns kontaktpersoner för varje pensionär? Ser demensboendet ut som ett vårdboende eller som ett hem? Blandar man friska och dementa, eller inte?
Frågan om omsorgen är privat eller inte är en fråga som kommer mycket, mycket, långt ner i prioriteringen. Långt under frågan om det finns bra tillgång till toaletter.
Ingen skillnad
Jag ska vara rak på sak. Jag har jobbat inom omsorgen sen jag fick mitt första riktiga sommarjobb 1987. Jag har arbetat inom äldreomsorg och LSS både privat och kommunalt och har arbetat på otaliga ställen, bland annat för att jag jobbat mycket på bemanning och varit ”uthyrd” eller utskickad som vikarie. Om man tittar på kvalitén på omsorgen är det ingen större skillnad mellan privata vinstdrivande aktörer, stiftelser eller kommunala aktörer.
De bästa platser jag jobbat på, eller haft insyn i har i och för sig varit privata, både vinstdrivande och stiftelser. Men om man sen ser på vilka arbetsplatser som varit bra, är det både kommunala och vinstdrivande sådana. Och studerar man de dåliga exemplen på omsorg och de riktigt, riktigt usla, är det också en mix mellan, kommunalt och privat.
Jag vet att man ofta får intrycket att det är svåra problem i privat omsorg. Debatten är sådan att det väcker störst intresse. Men det finns massor av problem i kommunal omsorg också.
Bort med övervinster
Det finns ett tredje alternativ i den svenska debatten om vinster eller inte i välfärden, som jag anser att mitt parti, Socialdemokraterna, borde förespråka. Det är att tillåta vinster, stiftelser och även kommunala alternativ och lägga fokus på bra REGLERINGAR. Att sätta ramar för både kommunal och privat verksamhet.
Se till att kvalitén är bra och definiera vad som är kvalité. Arbeta sen bort problem och avarter i både privat och kommunal verksamhet.
Vinster är inget konstigt. Även undersköterskan arbetar med vinst för ögonen. Hon jobbar inte ideellt utan vill ha en god vinst att ta hem i form av lön. Alla företag och verksamheter måste gå runt och på något sätt få en ”vinst” för investeringar. Även kommunala verksamheter fungerar så. Att fokusera debatten på att ”vinst” i sig är dåligt är att lägga fokus på en oviktig struntfråga.
Vinst är inget problem, övervinster är det. Jag har inget emot regleringar mot övervinster, alltså större uttag ur verksamheten till ägarna. Men det reglerar man bäst genom att uppmuntra investerarna att återinvestera sina pengar genom skatteavdrag och liknande. Då det blir mer lönsamt att återinvestera pengarna än att ta ut dem kommer man att få se stora förändringar.
Men som sagt. Det är en minimal fråga i mina ögon. Den frågan kommer långt, långt ner på dagordningen för mig.
För att nämna en sak som kommer bra mycket högre upp är det demensvården. Jag har hela tiden undrat varför demens- och omsorgsboenden alltid ser ut som vårdanstalter. Socialstyrelsen förbjuder uttryckligen detta. De ska se ut som hemmiljöer. Vore det inte viktigare att ställa frågan hur vi ställer frågor som ”vad” och ”hur” än att som första fråga ställa: ”är ni vinstdrivande”?
Regleringar är bra!