De som stöder Expressens, och andras, kampanj för att se till att Google ska censurera bort antisemitiska sökresultat har inte till fullo funderat över konsekvenserna. Om Google ska vara konsekventa betyder det att kommunistiskt, islamofobiskt och homofobiskt samt islamistiskt hat måste censureras bort också. Det blir en diger lista på saker Google måste undvika att vi får upp i sökresultaten. Vill vi det? Dessutom finns det faror med censur.
Rent krasst är förslaget uselt. Ska verkligen diktaturers metoder, som används för att censurera sökresultat, användas i Sverige? Oftast blockeras Google helt men ibland är det Google som censurerar. Google i Kina har en redaktion. Där censurerar Google friskt olika regimkritiska sökresultat, men även sådant som rör t.ex. homosexualitet. Turkiet är på Google att de måste censurera mer, de har nämligen redan flera gånger gått med på att ta bort regimkritiska inlägg på t.ex. youtube.
I Storbritannien har man lagar mot viss form av porr som riktas mot ”onaturlig” och farlig porr, som bdsm och kvinnliga orgasmer (!).
Sånt gör mig livrädd. Inte minst för att vi haft yttrandefrihet så kort tid i Europa, historiskt sett.
På 60talet fanns det censur i Sverige som t.ex. förbjöd information om homosexualitet till ungdomar (under 21 år). Men censuren vi hade drabbade mycket annat som idag kan verka oskyldigt. Sveriges Radio och samtliga butiker etc förbjöds spela denna sång av Göingeflickorna 1961: Kära mor.
Varför denna sång kan man fråga? Jo, den ifrågasatte den svenska emigrationen till Amerika. Den officiella storyn var att det gått bra för alla som emigrerade. Men inofficiellt visste man att det inte var så. Att ifrågassätta detta sågs som lika vidrigt och samhällsfarligt som antisemitism och nazism idag.
I praktiken rådde censur i svensk utrikes och säkerhetspolitik också. Vi hade ett hemligt samarbete med NATO men diskussion om detta tilläts inte.
Så när det nu pratas om att censurera Google blir jag livrädd.
Konsekvens eller inkonsekvens
Vi kan inte ha en lag som särbehandlar antisemitism. Om nu Google ska börja censurera bort nazimaterial så måste de givetvis ta bort mycket annat. T.ex. islamofobi.
De exempel på antisemitism och hat som cirkulerar på nätet är ofta grova, men ibland inte grovare än mainstream islamofobi. Breitbart i USA och Samhällsnytt i Sverige (fd Avpixlat) har skrivit listor på muslimer och mångkulturförespråkare. Sånrt kan man hitta på många sverigedemomokraters hemsidor också. Och konnspirationsteorier sprids vilt, speciellt om muslimer, också det av ofta av Sverigedemokrater, men även av etablerade samhällsdebattörer som Sara Mohammad.
Ska antisemitism blockeras ska också islamofobi blockeras. Ska vi blocka GAPF hemsida (även när Sara Mohammad möter riksdagspolitiker eller får medalj av kungen?), ska vi blocka SD.s hemsidor? Ska vi be Google blocka Donald Trumps islamofobiska uttalanden?
Ska vi blocka olika religiösas generaliserande och ofta hatfyllda uttalanden om varandra och om ateister? Hur gör vi med de kommunister som låter som de levde på 30talet och babblar om revolution och censur av borgarna och kontrarevolutionärerna? Ska Kommunistiska Partiet censureras från sökresultaten för att de försvarar Stalin och Nordkorea? Ska kristna och muslimer och judar som är homofober censureras också, tex? Ska katolska kyrkan censureras när de nämner katolska katekesen?
Vem ska bestämma vad som ska censureras? Ska nån vänsterdebattörs generaliseringar om vita män godkännas, även om hen vill strimla dem och citerar SCUM-manifestet? Ska vänsterpolitikers listor över suspekta vita män censureras av Google, eller är det bara listor och hat mot icke vita, eller mot judar och kanske romer som ska censureras?
Regering och riksdag får stifta inkonsekventa lagar. Men inkonsekvens leder bara till problem på sikt. Lagen måste vara konsekvent och gälla alla.
Är Google som en anslagstavla
Jag är helt klart för att uttalanden för med sig konsekvenser. Samma regelverk ska gälla på internet som på städers torg och vid byarnas skolor och anslagstavlor. Men att förhandscensurera sökresultat är inte rätt väg.
På det svarar du kanske: ”men är inte Google som en anslagstavla på stan då? På anslagstavlor råder ingen frihet att säga vad man vill. Där tar man bort mordhot och rasism och hat. Eller som en tidning, där får man inte säga vad man vill heller.”
På det svarar jag: ”korrekt, de är inte men de riskerar att bli”.
Läs Socialdemokraten August Palms självbiografi. När han reste land och rike runt på 1880talet höll han möten och behövde göra reklam för dem. Det gjorde han genom att sätta upp plakat på stan och försöka få in annonser i tidningarna. Han slåss mot lokala bestämmelser om vilka plakat som fick sättas upp i varje by och stad, och fick sällan sätta in annonser i tidningarna.
Jag pratade en gång med en av våra pionjärer för homosexuellas rättigheter. Så sent som på 70talet rev myndigheterna ner hans uppsatta affischer och tidningarna vägrade ta in annonser eller information om möten, det var farligt för barnen.
Eller för att beskriva det på ett annat sätt. Jag vet en ort där byns starka man hade söner som mobbade barn och stal. Men han var också den starka mannen i byn som inte fick ifrågassättas och familjen den starka familjen med inflytande lååångt bort (hela 10 km till centralorten i kommunen). En grupp föräldrar försökte sätta upp afficher om att stoppa mobbningen i skolan och ”ungdomsgängen”. De fick inte sätta upp annonsen för det på lokala ICA eller bensinmacken och på den lokala anslagstavlan revs anslagen ner när de sattes upp. Närradion höll tyst, tidningen var beroende av den lokala fackpampens och S-ledarens stöd, och inte ens prästen vågade sätta upp anslaget.
De som ville ta striden mot mobbning spred ”falska nyheter”, sades det, och falska nyheter vet ju alla måste bekämpas, eller hur?
Så nej… Google är inte som de lokala anslagstavlorna, men de riskerar att bli, och det ska vi vara rädda för, mycket rädda!