Att vara manlig kändis betyder att man får frikort i många mäns och kvinnors ögon, och får bete sig lite hur fan som helst. Detta är ett fenomen jag äcklats över länge.
Har ni läst ”Fy skäms – Så uppför man sig inte” av Richard Fuchs (1981)? Om inte, så gör det. Ingen har beskrivit det där med kändisars ”frikort” att uppföra sig hur fan man vill, så bra som honom. Jag har inte boken framför mig men jag har hans målande beskrivningar av kändisar som drar fram genom krogarna, slår ut tänder på män och klämmer kvinnor på brösten, och möts av trånande suckar från båda könen: ”åh, en äkta man”.
#tystnadtagning
Under hashtaggen #tystnadtagning debatteras just nu kändisars övergrepp på teatrar och i filmvärlden. Äntligen, var min första tanke. Äntligen ryter kvinnor, och män, till mot galenskapen.
Dessa kändisar inom filmvärlden och teatervärlden har kunnat få jobb hur lätt som helst år ut och år in och omhuldats som förebilder, av både kvinnor och män. Så det är inte konstigt att mansidealet blivit skevt. Pojkar växer upp i en kultur där de inser de att de där lite brutalare typerna är populära, får manlig respekt och manliga vänner, får tjejer, och t.o.m tolereras av föräldrar och släkt , och ett skevt mansideal växer fram. Med rövhål till förebilder är det inte konstigt att pojkar växer upp till rövhål.
Det är en komplex väv eftersom det är många små och stora rövhål och en kultur av tystnad: det som kallas strukturellt mönster.
Jag föredrar att kalla det strukturella könsmönster. Det är i mina ögon inte fel att kalla det patriarkala strukturer, för samhället har varit styrt av män, men med det begreppet missar man att könsmönster sitter så djupt rotade att både män och kvinnor fastnat i skeva könsmönster.
Dessutom är det mer än bara patriarkala mönster. Det är en patriarkal kultur där manlig narcissism och manlig psykopati upphöjts till det mest eftersträvansvärda idealet, hos både män och kvinnor.
Exempel
Jag har känt, och känner kvinnor som villigt nuppat med några av de största äcklen i skådespelar eller musikervärlden (Hej, när ska musikbranschens svin outas?). Jag har också rört mig en del på Söder och på Stureplan på 90talet
Jag minns när X, som ryktesvägen var ökänd för att slå ut tänder på kvinnor, dök upp på Café Opera. Männens blickar var blickar som sa ”konkurrent” och ”fan jag vill vara som honom”. Kvinnornas blickar var tindrande. Ju mer han betedde sig som ett perverst svin, ju fler kvinnor flockades runt honom. Vad fan var det för vits att flockas kring någon som var ohyfsad mot precis alla på krogen och som inledde ”raggning” med tuttkläm?
Eller den dagen Hells Angels kom till sitt favvokällarhak på Stureplan… Där var jag bara en gång. Det räckte. Det var en av de mest skrämmande sakerna jag sett när det gäller mänsklig psykologi. Hur kan kvinnor flockas kring en svettstinkande ovårdad öppet kriminell person som leker med en kniv? Hur kan kvinnor tävla om att få sätta på dem?
Eller vissa av de där manliga poeterna som uppträde på poesikvällarna på Mosebacke. Ju mer de förolämpade och ignorerade kvinnorna, ju fler kvinnor fick de runt omkring sig. Jag nämner detta så ingen tror att det här med rövhål är ett Stureplansfenomen… Kändisar som betedde sig som as i vänstertäta Söder hade sällan problem att hitta någon att nuppa med. Speciellt inte om de var bland andra ”intellektuella”.
Eller berättelserna om anarkisterna på Cafe44. När ska svinen där outas? Hade svinen svårt att få ligg? Nej!
En av mina vänner berättade en gång för mig att hon hade haft sex med en av de där kändisarna. Han hade ljugit som en psykopat och försökt dra in hennes väninna på dass på vänsterhaket på Söder. Och hamnat i slagsmål. Han drog med henne hem till henne sen (han var visst bostadslös vid tillfället). Till mig beskrev hon den natten som om det var en trofé hon vunnit. Det var kanske därför hon och jag aldrig blev ett par. Jag undrade mest hur en intelligent, vacker och självständig kvinna som hon kunde lockas av ett äckel… (Hennes väninna beklagade för övrigt att kändisen inte fullföljde sitt nästan våldtäktsliknande dass-sex med henne.)
Skeva mansideal och skeva kvinnoideal
Dragningen till starka psykopater som utstrålar MAN, eller uppenbara narcisssister har förundrat mig hela livet. Nog mest för att jag aldrig hamnade där i det tuffa gånget under skolåren. Jag var utanför. Och så här sett i perspektiv är jag nog förbannat glad för det.
En sida saknas ännu i #Metoo debatten, men jag tror den kommer att bli den viktigaste. Att stärka kvinnors självförtroende så de kan stå upp mot sånt här. Inte bara så de anmäler sexisiska svin, utan så de faktiskt väljer BORT de sexistiska svinen.
Attityderna hos männen och pojkarna diskuterar vi. Det är bra. De skeva mansidealen, kändismännens ”frikort”, etc…
Men viktigast av allt är att fortsätta stötta kvinnorna. Det är ett bra steg att kvinnor namnger de manliga svinen och anmäler dem. Att fler kvinnor anmäler trakasserier och klart och tydligt säger ifrån då deras medgivande kränks, är viktigt. Men nästa steg är att förändra beteendet även när det gäller kvinnors val då deras medgivande INTE kränks.
Det är komplexa frågor som inte bara handlar om övergrepp. De tindrande kvinnoögonen som riktades mot de brutala kändisäcklena på kändishaken i Stockholm var inte ofrivilliga. Det mesta som skett sexuellt i och kring dessa kändisäckel har skett med fullt medgivande och med tindrande ögon. (Iallafall till en början. Inte sällan ångrar de sig efter en tid. Eller. Om de blev ihop med svinen så ångrade de sig alltid. Narcissisistiska rövhål är inte bra ”pojkväns” ämnen.)
Detta sker även på lokal nivå. En del kvinnor hamnar i konstiga relationer gång på gång. Väljer män som utstrålar MAN, påhejade av sina manliga och kvinnliga vänner, och sen får de en knytnäve i ansiktet, återigen… Sen jagar de vidare efter mannen som utstrålar MAN och kan skydda dem…
Eller alla dessa kärleksbrev som skickas till berömda manliga fångar. Jag kände en person som jobbade med brevhanteringen på en anstalt och som berättade om de HÖGAR av längtansfulla kärleksbrev manliga kriminella som talat ut i media fick. Speciellt om de våldtagit och dödat kvinnor.
Mary Wollstonecraft skrev i ”vindication of the rights of women” om mäns bild av idealkvinnan på 1700talet som ”burfåglar” som skulle vara vackra och kvittra grannt och bara ha kunskaper tillräckligt för burfåglar. Kvinnor måste sluta se buren och fågelpinnen som sitt ideal och burskötaren som sin idealpartner, var hennes poäng. Vi måste börja där också.
Det räcker INTE med att bara få pojkarna att sluta bete sig som svin. Det handlar inte bara om att få kvinnor att säga nej och män att respektera kvinnors nej, utan även att förändra det kvinnor och män säger JA till.
“I do not wish them [women] to have power over men; but over themselves.”
“My own sex, I hope, will excuse me, if I treat them like rational creatures, instead of flattering their fascinating graces, and viewing them as if they were in a state of perpetual childhood, unable to stand alone.”
“Strengthen the female mind by enlarging it, and there will be an end to blind obedience.”“It is time to effect a revolution in female manners – time to restore to them their lost dignity – and make them, as a part of the human species, labour by reforming themselves to reform the world. It is time to separate unchangeable morals from local manners.”
Det finns en symbios mellan skeva mansideal och skeva kvinnoideal.
Kampen mot förtryck handlar inte bara om att stoppa förtryckaren, utan lika mycket om att de förtryckta måste sluta att se förtryckarna som förebilder och halvgudar. Så länge män tolererar andra män som beter sig som svin och så länge tusentals kvinnoögon tindrar då svin beter sig som svin, kommer problemen att kvarstå.