I den svenska debatten gör man ibland en skillnad mellan radikal islamism och nazism, som är farlig. Det gör att debatten polariserats och ofta handlar om vilket hot som är störst, IS och radikal islamism eller nazism och rasism (t.ex. hat mot muslimer). Denna debatt är bedräglig och farlig, eftersom likheterna är större än olikheterna, mellan radikal islamism och nazism. Båda grundar sig på rasism och båda har en ultranationalistisk, fascistisk, syn på världen.
En konsekvent person bryr sig inte om vilket hot som eventuellt är större än ett annat. En konsekvent person räknar inte mord och offer utan reagerar mot ALL extremism, för dagens fredliga garderobsextremister kan vara morgondagens massmördare. Pol Pot var ganska trevlig, artig och fredlig då han studerade i Sorbonne o Frankrike. Man bör reagera mot rasism, fascism och terror (och vänsterextremism givetvis) vare sig det är en person (som Mangs eller Breivik eller Lasermannen) som utgör hotet eller om det är hundratals personer.
Faktum är att nazism och radikal islamism är hot båda två, och det är två sidor av samma mynt.
Vad är fascism
Det finns många definitioner av fascism.
Jag fick se författaren Stig Larssons definition nyligen i ett brev som rörde fascisterna i ELC/EAP. Den var bra.
Alla punkterna stämmer givetvis för nazisterna, men de stämmer även överrens på den radikala islamismen, som IS, Al Qaida och Hizb Ut Tahrir. Det stämmer även in på mer fundamentalistiska delar av den vanliga islamismen, som den sk dawahrörelsen (Greens rörelse främst) eller vissa hatmoskeer. Dessa är fascistoida även om det inte är en lika farlig gren av fascismen som IS eller NMR.
- Den organiska synen på samhället (ultranationalismen). Jag återkommer till detta senare.
- Den extrema idealismen, att åtsidosätta allt för saken. Att dö för Allahs skull i jihad mot de otrogna kuffarna.
- Att sätta maskulina ideal främst. Kvinnans värde är mindre än mannens. Männen ska styra, Krigaridealet hos IS och Al Qaida.
- Negativ syn på kapitalism. Man bör tillägga att fascismen också är lika negativ mot socialism, för det betonade Stig alltid i sina böcker.
- Negativ syn på massdemokrati.
- En elitistisk syn på politiskt och socialt ledarskap. Radikal islamism styrs hierarkiskt. IS styrs i en hierarki där kalifen och vissa religiösa ledare styr, med direkt hänvisning till att de har ett mandat från Gud.
- Rasism. Hetsen mot judar, IS och mot kristna. Ja mot alla ”kuffar” är extremt rasistisk. Jag återkommer till detta också senare.
- Militarism. Ja det torde inte råda någon tvekan om just detta.
- Imperialism. IS själva vill att deras ”ummah” ska omfatta hela jorden.
Den skarpögde lägger märke till att åtta av punkterna i definitionerna kan stämma överrens på andra ideologier än fascismen, t.ex. kommunismen. De två punkter som skiljer sig från t.ex. kommunismen är den första, om den ”organiska synen på samhället” (ultranationalism) och punkten om rasism. Vi ska titta närmare på detta strax.
Den organiska synen på samhället, stämmer bra överrens med de radikala islamisternas syn på ”ummah”. . (Ummah och nationalism är två legitima begrepp. Det ena är muslimernas gemenskap, det andra är en nations gemenskap. Det är när dessa begrepp blir extrema som det blir farligt.)
Men först Roger Griffin.
Roger Griffin
Roger Griffins huvuddefinition av fascism är att det är en extremnationalism, som går ut på nationens födelse. Men hans definition innehåller något mer än Stigs tidiga definition från 80talet. Griffin betonar mytens roll. Nationen ska återfödas. En ny era ska växa fram där nationen blir stor under den nya elitens ledarskap.
[F]ascism is best defined as a revolutionary form of nationalism, one that sets out to be a political, social and ethical revolution, welding the ‘people’ into a dynamic national community under new elites infused with heroic values. The core myth that inspires this project is that only a populist, trans-class movement of purifying, cathartic national rebirth (palingenesis) can stem the tide of decadence[17]
[Fascism is] a genuinely revolutionary, trans-class form of anti-liberal, and in the last analysis, anti-conservative nationalism… In the inter-war period it manifested itself primarily in the form of an elite-led ”armed party” which attempted, mostly unsuccessfully, to generate a populist mass movement through a liturgical style of politics and a programme of radical policies which promised to overcome a threat posed by international socialism, to end the degeneration affecting the nation under liberalism, and to bring about a radical renewal of its social, political and cultural life as part of what was widely imagined to be the new era being inaugurated in Western civilization. The core mobilizing myth of fascism which conditions its ideology, propaganda, style of politics and actions is the vision of the nation’s imminent rebirth from decadence.[18]
Henrik Arnstad har utmärkt visat på detta. Han refererar till Roger Griffins definition av ultranationalism och fascism.
Fascism är en typ av politisk ideologi vars mytiska kärna — i dess olika gestaltningar — är en folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse.
Det är IS propaganda i kubik och kvadrat. Vi lever i en dekadent, demokratisk tid, när muslimer låtit sig trollbindas av västs synd. Musik, fotboll, demokrati, TV masskultur, ersätter religionen, och de ideal IS lever för. IS är inte en konservativ rörelse, de är positiva till teknisk utveckling t.ex. Istället vill ser de sig som en elit av radikala idealistiska reformatorer som vill utveckla samhället, genom att återuppväcka ”det sanna islam” bland muslimerna.
Ultranationalismen
Stig Larsson skrev om den ”organiska synen på samhället” (ultranationalism) och rasism. Det grundas i den extrema synen på nationen som t.ex. NMR och IS har.
Anledningen till att Stig Larsson inte pratade om etnicitet och nationalism utan om en organisk syn på samhället är att rörelser kan vara fascistiska utan att grundas på ”ett folk” eller en ras, eller ens en nation. EAP/ELC var (är) ett bra exempel på detta som har en tradition som sin bas.
Radikal islamism har en organisk syn på samhället. Radikala islamister påstår att de är mot nationalism. Det är delvis rätt. De vill se alla muslimer som bröder oavsett vilken nation de kommer från. Men detta brödraskap definierar de som den muslimska ”ummahn”. Ummah som de radikala islamisterna definierar det är i praktiken som en nation, såsom fascister definierar det.
Definitionen av nationalism klassiskt sett är att en grupp människor delar samma etnicitet, kultur, historia, språk, ideologi och lojalitet och en geografisk enhet. Men detta är inte den enda definitionen. Nationalism är inte beroende av samma etnicitet. Italiens fascister pratade om ”imperiet” som sin enhet. Man kunde bli en del av nationen även om man inte var italienare till börden, bara man delade den fascistiska idén om imperiet. Bara man var anhängare till nationens krigarideal.
Med en ”organisk syn på samhället”, som Stig pratade om ovan, menar man synen på ett samhälle som anser att den nationalistiska staten (eller ummahn, tradtionen, imperiet, etc) är en organisk enhet, en nästan helig enhet, som driver mänsklighetens utveckling framåt. Individerna betyder inget (mer än eliten). Individen måste uppgå i staten och åtsidosätta sitt bästa för statens bästa. och skolningen att bli en del av denna organiska enhet börjar tidigt. Denna stat (ummah) är bättre än alla andra stater i världen.
Ummah – nationen
Rent språkligt lär ummah bäst översättas med ”folket” och det är strikt definierat som de som har gemensam religion, historia, språk, historia, ideologi och lojalitet. Den klassiska definitionen av ummah stämmer alltså ganska bra överens med den klassiska icke genetiska versionen av nationalism och nationen.
Så långt är det ganska okontroversiellt. Man kan erkänna att en nation (eller ummah) finns utan att det blir besvärlig nationalism. När en muslim pratar om en ”ummah” är det INTE ett tecken på extremism. Men radikal islamism gör mer än så.
Problemen uppstår när man placerar sin nation HÖGRE än alla andra nationer i världen (vi är bäst) i kombination med att man skapar en nationell myt om nationens återfödelse, om nationell rening och nationell expansion. Detta kombineras alltid med idéer om ”hot” mot nationen från andra folk och nationer och olika tankar om personer och grupper som bör uteslutas ur nationens gemenskap. Ofta existerar också undergångsscenarion om hotet av ”nationens undergång”. Hotet om undergång kontrasteras ofta mot en ”guldålder” för nationen man vill återvända till.
Exakt så. Och utifrån den definitionen är den radikala islamismens ”ummah” det.
IS (Islamska Staten), Al Qaida och andra radikala grupper vill skapa en nation. De vill ena alla muslimer under en flagg och en kalif i ett kalifat. De vill ena det som beskrivs med ordet UMMAH, dvs den muslimska ”nationen” eller ”gemenskapen”. De anser sig som bättre än alla andra och har skapat myter om nationens återfödelse, kalifatets återuppståndelse. Ummahn ska återta det den var förr, under storhetstiden. Man vill expandera och se till att hela världen omfamnas av denna ummah. Det dagspolitiska läget beskrivs med undergångsscenarion. Ummahn är hotad inifrån (av musik, homosexualitet, omoral, falska muslimer, etc) och utifrån (av USA, Europa, de kristna, etc).
Givetvis bör denna islamistiska ummah styra över alla andra nationer (och sluka upp dem) i sann imperialistisk anda. Den starka nationen (ummahn) bör styra över de svagare.
Innanför ramen för denna ummah vill man bygga en nation byggd genom likriktning, utan demokrati, där eliten styr. Där samhället drivs framåt av enighet och lojalitet. Alla har samma moral, religion och strävan. Alla har samma identitet och en nationell solidaritet uppstår.
Historiens mål och mening är denna ummah. Individen betyder ingenting, massan allt. I allt ska den radikala muslimska enhetens intressen sättas främst och nationens intresse är att i allt följa Gud, såsom de radikala definierar vad Gud vill.
De som vägrar foga sig under denna anda av gemensam strävan ses som fiender och ska utrotas. Homosexuella stenas, äktenskapsförbrytare dö, etc, etc. Eventuella kristna och judar som bor i denna ummah ska kontrolleras och på sikt fås att bli muslimer. Man kan förlora gemenskapen med nationen genom att byta lojalitet och religion. Men det är strikt förbjudet och ska också bestraffas med döden.
Rasism
Konsekvensen av fokuset på ”den egna” gruppen, tron på den egna gemenskapens förträfflighet och myterna om pånyttfödelse, hotet utifrån och inifrån och likriktningen, är alltid rasism, i den klassiska nationalismen.
Så även i radikal islamism.
Alla som inte följder den rätta religionen är ett hot. Det är ett religions- och kulturhat av samma sort som tex islamofobin. Det är hat mot religion även om det i detta fallet rör sig om hat mot ALLA som de anser är otrogna och inte hat mot en religion. Alla otrogna misstänkliggörs som hot. Dessutom alla som inte följer ”den rätta läran”, som i IS fall då shiamuslimer, sufister och de flesta sunnimuslimer döms ut som ”icke troende” eller förrädare.
Om islamofobi är rasism är givetvis den motsatta åsikten att allt utom de radikala islamisternas tolkning av islam är synd, också rasism.
De myter, de hotbilder och de negativa generaliseringar som uppstår i hatet mot ”de andra” gestaltar sig EXAKT som rasistiska myter. Det är globala konspirationsteorier om ”kuffarnas” (de icke troende) konspiration mot islam, myter om vad icke troende gör, generaliserande tal där alla kuffar beskrivs som onda, farliga, som man inte ska ha någon gemenskap med. Som hatar en och vill en illa. Faktum är att i det mesta som skrivs om kuffarna hade man kunnat byta ut ordet mot judar, muslimer eller romer, och det hade låtit som klassisk antisemitism, islamofobi eller antiziganism.
De som inte anpassar sig till denna ”ummah, eller som ses som hot, ska bekämpas. Detta är klar ultanationalism och rasism (eller något som extremt mycket liknar rasism).
Därför är det så farligt när man reducerar den radikala islamismen till att handla om ”extrem religion” och ”hat mot demokrati”. Det är mycket mer. Då missar man den mytiska kärnan i den radikala islamismen, kampen för nationen, ummah. Man missar också det extrema hatet mot ”de andra” som definierar denna nation.
Vissa grupper av otrogna pekas ut som farligare än alla andra. Den radikala islamismen är inte bara generellt rasistisk mot otrogna som grupp. Den är även extremt antisemitisk. Den är rasistisk mot shiamuslimer. Kristna beskrivs med ett hat som bara kan liknas vid det hat de värsta islamofoberna i väst eller judehatarna bär.
”Vi bygger vårt land med våra martyrers skallar och cementerar det med deras blod… Vi ska erövra Rom, bryta korsen och förslava era söner och kvinnor… Vi ska slå till mot er i era sovrum… Döda varje otrogen…”
Det är på hög tid att vi betraktar radikal islamism som vi betraktar islamhat, judehat och annan rasism, och som vi betraktar ultranationalismen. För utan rasism och ultranationalism hade det inte funnits nån radikal islamism. Utan kampen för kalifatet och de imperialistiska tankarna om att expandera kalifatet och utrota ”kuffarna” hade det inte funnits nåt IS.
Radikal islamism är mer än hat och religiös galenskap, det är nationalism, och därmed också fascism, i sin mest extrema och hatiska form. Kampen mot radikal nationalism och radikal islamism är samma kamp. Det vore underbart om jag en dag fick sluta höra antirasister gnälla om att högerextremister är ett större hot än radikala islamister. Och det vore underbart om alla de som upprörs över radikal islamism skulle sluta gnälla över hur mycket större de anser hotet från islamisterna är, än från nazister och t.ex. muslimhatare.
PS
Det bör betonas återigen att i sig är begreppet ummah lika lite som begreppet nation problematiskt. Problemet är när ummah och nation används i ultranationalistiskt syfte. Radikala islamisters definition av ummah är problemet inte vanliga muslimers definition.
Sen anser jag att polis och myndigheter är för mesiga . Det vore enkelt för regeringen att ingripa mot IS och NMR. Dels genom terrorlagstiftningen. Dels genom det enkla faktum att radikal islamism och nazism är hot mot rikets säkerhet. I regeringsformen står det att ”mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas ”av hänsyn till rikets säkerhet” och föreningsfriheten ”när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.”
