En artikel som beskriver hur massmordsideologier generaliserar och ser på begreppet ”förrädare”. Med anledning av min tidigare artikel om nazistiska Nordiska Motståndsrörelsens syn på ordet folkförrädare.
Massmordsideologier präglas av att de bygger en fiendskap mellan ett ”vi” och ett ”dem”. ”Dem” är en fiende som alltid definieras som en grupp och beskrivs i negativa termer. Det kan vara judar och muslimer och borgare eller så vittomfattande som kristna eller ”alla ickemuslimer” s.k. ”kuffar” (IS).
Men massmordsideologier pratar också om förrädarna som grupp. Kommunisternas massmord mot bondeklassen kulakerna på 30talet rättfärdigade man till exempel med att de som grupp, inlusive barnen, var klassförrädare eller kontrarevolutionärer (se Ny Dag o Norrskensflamman på 30talet tex). Massmorden på fackföreningsmedlemmar i nazityskland med att de var rasförrädare. IS dödar de som lämnat islam för en annan religion och kallar dem avfällingar, förrädare mot religionen.
Även de som stöder den hatade gruppen kan ses som folkförrädare eller klassförrädare som bör slaktas. Som de som stod upp för judarna på 30talet eller för kulakerna eller borgarbarnen i Sovjet. Eller de som Breivik slaktade i Utöya för att de var ”landsförrädare”.
Alltid åtföljds de negativa generaliseringarna om gruppen och deras försvarare med demoniseringar (judiska världskonspirationen, borgare eller muslimer vill ha blodbad) och avhumaniserade retorik (råttor, parasiter) och ryktesspridning (Muslimer/judar får ljuga för ickemuslimer/icke judar. Muslimska brödraskapet styr muslimer i sverige. Sionister styr judar i sverige.)
Nazister och kommunister och andra massmördare har sällan öppet sagt att de vill masslakta folk. (IS är ganska unika med det.) Istället sa de det indirekt. Genom att studera offentlig retorik, media, tal och liknande kan man se hur massmördare piskade upp hat och rättfärdigade massmord.
Alla ovannämnda pratade eller pratar negativt om demokrati eller vill ha nån form av ”folkstyre” där man förbjuder fiendegrupperna att delta.
Fyra nivåer
Det finns fyra nivåer av detta hat.
Först de som generaliserar negativt om fienden. Sen de som generaliserar och pratar om förrädare. Sen de som gör bpde ock och pratar väl om gångna tiders massmördare och massmord. De är mindre farliga. De farligaste är de som gör både ock och dessutom redan idag uppmuntrar till våld och mord och vars medlemmar mördar. (De senare gör detta alltid per definition som självförsvar.)
1. Och 2.
Att generalisera om fienden är ganska vanligt. Det görs om islam och muslimer och om judar och judendom. Det görs om borgare och om överklass. De mer rabiata av dessa pratar dessutom om förrädare som stött fienden. Kent Ekeroth från Sd, pöbeln av ”Sverigevänner” i olika facebookgrupper, grupper som Arbetarmakt eller Kommunistiska Partiet, dawah-rörelsen, extrema aktivister i Identitetsvänstern. Vaken.se, Partiet De Fria och EAP och Daniel Fribergs fascistiska vänner i alt right. Alla använder de dessa metoder.
3.
Det blir allvarligare när dessutom de som generaliserar om en fiende (judar, muslimer, kuffar, borgare) pratar väl om gångna tiders eller nutida massmördare, när de pratar väl om Anwar Al Awlaki, Osama Bin Ladin, Franco, Hitler eller Lenin, Stalin, Mao eller Trotskij. Då gäller det att se upp för gruppen. Samma sak om de ljuger om gångna tiders massmord. Det är tex vanligt att man förminskar massmord, säger att ”men det hitler/lenin gjorde var väl inte så farligt, se på vad kapitalismen gjort”. Generaliseringarna omfattar klass- och ras- och lands- och folkförrädare och avfällingar från tron, givetvis.
I synnerhet är det allvarligt om man har kontakt med grupper och individer som dessutom förespråkar våld (dvs nivå fyra). Även om man själv just nu inte vill ha våld är steget till våld kort. Flera i dawahrörelsen och den mest radikala identitetsvänstern umgås t.ex öppet med personer som gillar Osama bin Ladin. Ingrid Carlqvist gillar Nordiska Motståndsrörelsen. De gamla aktivisterna i Revolutionära Fronten tas emot som goda organisatörer av vänstersekter. Hizb ut Tahrir ett annat exempel och Ayatollah Khomeinis fanclub i Sverige ett annat.
Att se hur aktivisterna i ”Aafia Siddique/”Muslimska aktivister” rört sig från Awlakis fanclub, från Ummah Nyheter och Nyheter från Ash Sham, till radikal identitetsvänster är det senaste och ganska skrämmande exemplet på detta. Ungdomligt oförstånd? Måhända, men lik förbannat helgalet.
4.
Mest allvarligt är det om man gör allt det ovannämnda och dessutom förespråkar våld som politisk metod. Alltid definierat som ”offensivt självförsvar”. I syfte att försvara sig själv får man angripa först och om ”oskyldiga” stryker med är det rätt om det gynnar ”kampen”.
Det är i denna kategori vi hittar Nordiska Motståndsrörelsen. Här hittar vi den grupp som hette Revolutionära Fronten. Här hittar vi terror resenärer till Al Qaida och IS och de som stöder resenärerna.
I extrema fall pratar dessa helt öppet om att döda fienderna eller de som stöder dem. Nordiska Motståndsrörelsen pratar om folkförrädarna som problemet. Samtidigt pratar de om dödsstraff. I det framtida Sverige ska man ställa folk- och ras förrädarna inför rätta och döda de värsta av dem. Så säger de öppet.
När extrema dawah extremister säger att man i ett framtida Norden (som då är en islamsk stat) kan tänka sig döda homosexuella och äktenskapsförbrytare och avfällingar från den rena tron genom stening är det lika allvarligt som när Nordiska Motståndsrörelsen pratar om vad de vill göra med förrädarna i sin framtida stat.
Det är denna kategori vi har all anledning att ingripa polisiärt mot.
Det gäller att se upp då det generaliseras negativt om en klass, ett kön, en läggning, eller en religion eller etnicitet. Generaliseringar dödar! Till och med skenbart ”ofarligt” gnäll över muslimer eller vita, eller män eller ”icke muslimer” eller överklassen kan få oerhörda konsekvenser. Samma gäller givetvis generaliseringar över de som försvarar de grupper man ogillar.
