Yasri Khans uteblivna handskakning diskuteras ännu. Khan gav en intervju i DN som debatteras friskt. Men djupare sett belyser debatten ett stort problem i dagens Sverige. Kvinnors rätten att vara annorlunda eller traditionell ifrågassätts av en samtid som inte kan skilja mellan förtryck och medvetna val.
Debatten om Yasri Khans uteblivna handskakning handlar mest om männen. Om MANNEN Khan och hans påstådda syn på kvinnor. Men kvinnornas fria val glöms bort.
Khan hälsade innerligt och varmt på kvinnan från TV-4. Det är inte det folk upprörs av. han hälsar men har valt bort handskakning till förmån för ett annat sätt att hälsa på. Ytterst är detta en fråga om kultur och religion och vanor. Inte alla funderar över varför man gör som man gör utan gör det för att man bara gör så, i de sammanhang man kommer från. Men det finns också flera kvinnor som väljer bort handskakningar medvetet.
På samma sätt finns det kvinnor som VÄLJER att gå klädd i traditionella religiösa kläder, av olika slag. huvudbeklädnad till exempel (hijab). Och det gäller inte bara för muslimer. Även många judiska kvinnor väljer huvudbonad.
Detta är fråga om egna val. Det finns inget negativt i sig med kulturella vanor och val. Om vi har ett samhälle som stöttar och uppmuntrar människor att gå sin egen väg och göra sina egna val.
I den mån vi ens nämner att många kvinnor väljer bort handskakningar är det för att säga att dessa kvinnor är offer. Offer för patriarkala strukturer, personer som snarast visar masochistiska självskadetendenser.
Kvinnor med hijab är offer. Kvinnor som inte vill skaka hand är offer… De VILL egentligen inte av sin egen fria vilja göra det de gör, fastän de påstår det.
Den farliga hemmamamman
Ett annat exempel som är en direkt parallell är hur man ser på kvinnor som vill vara hemma med barnen. Hemmamamman som fenomen är bespottad och förtalad. Precis som kvinnan som väljer bort handskakningen förklaras kvinnan som vill vara hemma med barnen och försörjas av maken vara ett offer.
Av någon outgrundlig anledning tillmäter feminismen traditionellt manliga ideal högst värde. Det är viktigt att tillskansa sig makt, att göra karriär, att ”leva i krig”. Tänk på dig själv, lägg inte band på dina känslor och gör processen kort med den som kommer i vägen.
Att det skulle finnas kvinnor som väljer att vara hemma med sina barn för att de villär helt otänkbart. (Källa)
Staten ger massor av pengar till kommuner för varje barns omsorg varje år. Med de pengarna skulle föräldrarna lätt kunna vara hemma med barnen, om de fick det. Men det anses negativt. Och rörelser som Haro som föreslår det ses som extremistiska. Anledningen är att då skulle många kvinnor välja att vara hemma med barnen och det får de inte. För då blir kvinnorna offer.
Ser ni parallellen. Kvinnors egna val ses som mindre värt.
Kvinnan som ständigt offer
Så här kan vi gå igenom flera andra olika mönster i samhället idag.
Kvinnor ska följa den svenska kulturella normen, annars är de offer, och de män som respekterar offrens önskan förklaras vara mulliga mansgrisar och förtryckare.
De som inte respekterar kvinnans rätt att inte skaka hand och de som struntar i kvinnors önskan att vara hemma med barnen, förklaras vara goda feminister. Och de som respekterar kvinnan förklaras vara onda förtryckare. Uppochnedvända världen!
En del kvinnor väljer skönhetstävlingar för att de vill det. En del kvinnor älskar att fixa hemma i hemmat och väljer med glädje bort att mecka med bilen. En del kvinnor satsar lite extra på sin skönhet och investerar gärna i vackrare tuttar. En del vill raka benen och vill inte ha hår under ärmarna. Ja det finns till och med kvinnor som brinner av längtan att jobba i porrbranschen och visa upp sin kropp eller till och med ha samlag framför kamerorna…
Rätt eller fel? Ellerska inte kvinnan få göra valet?
Den farliga hemmamamman
För 60 år sen var det tvärtom. Kvinnor som valde sin egen väg och valde karriär och yrke och som inte valde att följa skönhetsnormerna såg man ner på som udda. Som offer, givetvis då också (kvinnan är ständigt offer), men för feminism, moderna tider, liberalism, socialism och annat suspekt.
För 60 år sen var man suspekt om man var ateist. Idag är det tvärtom. Religion är det suspekta. I den mån en svensk väljer att vara religiös får man inte göra det mest förbjudna av allt: ÖPPET VISA DET.
Att välja att vara religiös så det syns och att välja att låta sitt liv styras av religionen är nästan lite suspekt. Hur som helst är det klart att man måste vara ett offer som inte agerar som de gör utifrån sin fria vilja, även om de skulle påstå så. Att bli nunna. Att be morgonböner och måltidsböner. Att besöka kyrkan öppet och prata med grannarna att de tog nattvarden. Att prata om Gud med grannen. Att tycka att helgonbilder i kyrkan är något sunt.
Klart det är suspekt. Framför allt om det syns. Om man går i sin kippa som jude eller sin hijab som kvinna eller om man bär ett stort synligt kors som halsband.
I det fria svenrige får man gärna vara religiös, bara det inte syns.
Om man är mer religiös är man offer. Speciellt om man är kvinna. och man är suspekt. Och kan lugnt klumpas ihop med riktiga radikala religiösa extremister. Bara detta kan förklara varför en normal katolik kan jämföras med de som bränner abortkliniker i USA. Varför en pingstvän kan ses som en hjärndöd sektmedlem. Därför kan en muslim som inte hälsar med handskskningar eller bär hijab jämföras med IS och Al Qaida.
Kulturella val
Men är då inte sådana egna val, färgade av kultur och sedvana negativa ibland?
Jo det ska inte vi sticka under stol med.
Vill man se hur konservativa vanor spred sig bland folk kan man titta på hur synen på kvinnors bröst ändrats i Sverige sen 80talet. På 80-talet var det mer regel än undantag att kvinnor solade med bar överkropp i Sverige. Det fanns inget tvång att bära BH. Idag har kultur och sed förändrats. Ingen kvinna solar med bar överkropp. Unga kvinnors rädsla för att en bröstvårta syns genom tröjorna var något vi svenskar skrattade åt för 30 år sen och sa ”så typiskt amerikanskt”.
Vår kultur är lika lite som andra kulturer bra på att uppmuntra folk att gå sin egen väg. Istället sneglar de flesta bekymrat över axeln innan de gör nåt. Man gör medvetet, men mestadels omedvetet, som grannarna, vännerna, släkten och Gud vill at man ska göra, men vet inte riktigt varför man gör det.
Vår kultur är genomsyrad av sådant. Kvinnor rakar sig under armhålan, allt fler rakar bort kroppshår, kvinnor har långa naglar och män korta. Män bär slips. Kvinnor har urringning. Att mönster finns i kulturen beror inte på egna val, utan också på vanor.
Sådant kan lätt leda ett samhälle väldigt fel.
När min mamma 1980 målade sin brevlåda röd i ett kvarter där alla brevlådor var svarta eller mörkblå kippade många efter andan. ”får man göra så”. ”Du kommer att få kommunen och polisen efter dig…” Sen målade hon dörren röd också och människors förfäran var stor i lilla Lerberget i Höganäs. Mer krävdes inte för att få stämpeln: ”ANNORLUNDA” och ”AVVIKANDE”. Normen var så vriden att man kunde stämplas som knäpp och farlig om man hade röd brevlåda.
Man måste vara vaksam på normer.
Det är inget negativt i att människor målar sin brevlåda röd. Men om samhällsnormen ändras så alla brevlådor måste vara röda uppstår problem. På samma sätt med kvinnor som bär hijab eller som religiositet. Eller om man väljer att inte bära hijab eller vara ateist. är normen är sådan att folk omdedvetet elle medvetet tvingar sig att följa en mall för ”normalt” beteende uppstår problemen.
Skydda normavvikarnas rätt
Därför är det så viktigt att vi stöttar folks rätt att välja sin egen väg, så mycket det bara går. Detta är något som är enormt viktit även för de som väljer sin egen väg att tänka på.
Samhällsnormen idag är att inte bära hijab. Normbrytaren bär hijab. Men även normbrytaren följer en sorts norm, en kulturell och religiös sedvana. I båda fallen är det viktigt att man uppmuntrar till egna beslut och egen väg. Vare sig en kvinna väljer att bära hijab eller väljer bort hijaben, har vi någon rätt att peka pekfinger mot henne.
Ja det finns ganska många kvinnor som mer eller mindre tvingats in i olika negativa roller på grund av vanor och kultur och religion. Jag känner kvinnor som kastar hijaben och avskyr den som pesten, för att de fick nog av tvånget där de kom från. Jag vet kvinnor som bespottats för att de INTE hälsar ”muslimskt”. Jag vet kvinnor som gift sig med lata rövhål som förutsätter att frun gör allt hushållsarbetet. jag känner folk som blivit katoliker, musimer och pingstvänner och som lidit svårt. Jag vet kvinnor som följer skönhetsnormerna och mår pest av det. Jag vet kvinnor som våldtagits i porrindustrin.
Så visst finns det ”offer” för patriarkala ruttna strukturer.
Men även om någon skulle vara ett sk ”offer” hjälper det inte att man pekar finger mot kvinnan och ryter åt denne att ”du är ett offer, du har ingen egen vilja”. Minst av allt av att man tvingar någon som anser att man gör något av egen fri vilja att göra annorlunda än denne vill. Man uppmuntrar inte kvinnor att ta egna val genom att rycka bort det egna valet från dem eller förklara dem vara dumma idioter eller ”offer”.
Eller vad anser du? Om du är kvinna, vad säger du om en person kommer fram till dig på gatan och pekar på dina långa naglar (om du har det) och skriker att du är ett offer som inte har någon fri vilja. Du blir nog arg eller upprörd, skulle jag tro. Och du tänker säkert på hur du länge och omsorgsfullt satt ner imorse för att putsa naglarna.
Även den som väljer traditionell livsstil har rätt att bemötas med respekt och ska ha rätt att arbeta politikst i Sverige. Och den kvinna som väljer att ha hijaben på måste bemötas med samma respekt som den som väljer bort hijaben. Den som skakar hand eller lägger handen på hjärtat förtjänar samma respekt. hemmamammans önskningar och längar är lika värda att respekteras som den yrkesarbetande kvinnans. Porrskådisens önskan att visa sin kropp lika mycket värd som porrhatarens önskan att inte se hennes nakna kropp.
Allt det du gör som vuxen av eget fritt val, som inte skadar andra måste respekteras.
