Susanna Birgersson kallade mig idag i GP för en antirasistisk inkvisitor för att jag kritiserat debattörerna Hanna Gadban, Mona Walter och Sara Mohammad (i två artiklar).
Artikeln är lite lustig eftersom Birgersson ger mig rätt i sak. Hon anser helt klart att de tre har spridit en massa olämpligt hat och rasism, och gillar grov antisemitism, etc. Men hon anser ändå att jag är oförskämd som tar mig ton och kritiserar de tre för deras hat. Hon frågar med vilken rätt jag anser att kvinnor som upplevt hat och förtryck ska kunna uttrycka sig avvägt (dvs utan rasism).
Det ska jag förklara.
Jag är lika bekymrad som GP:s ledarsida över den inkonsekvens med vilken den radikala islamismen bemöts i Sverige. Homohat, kvinnohat och stöd till terrorism. IS rekryterar. Uppmaningar att utrota judar och hyllningar till Adolf Hitler cirkulerar. Samhället gör inte mycket. Antirasister är ofta ganska tysta trots att den radikala islamismens grund är ultranationalistisk (de vill bygga sitt kalifat, erövra hela världen och döda alla som inte följer deras tolkning av islam) och osar av rasism och hat.Inkonsekvens är ett problem.
Radikala islamisters hat mot shiamuslimer, homosexuella, kvinnor, kristna och ”kuffar” (icke troende) bemöts inte med fast hand. Men hur ska vi kunna kritisera den inkonsekventa och slappa hanteringen av detta hot och hat om vi själva är inkonsekventa och mjäkiga mot islamhat?
För att återgå till Birgerssons fråga. Hon har fel: att man själv varit utsatt för hat och rasism rättfärdigar ALDRIG att man i sin tur också sprider hat och rasism.
Med den rätten kritiserar jag de tre debattörerna.Om man pratar med personer som försvarar de radikala islamisterna hör man ofta dem säga at jag som ”vit man” och ”priviligierad ickemuslim” inte har någon som helst rätt att kritisera radikala islamisters hat och rasism. Med vilken rätt anser jag att kvinnor som upplevt hat och förtryck som islamofobi ska kunna uttrycka sig avvägt.
Jag repeterar. Att man själv varit utsatt för hat och rasism rättfärdigar ALDRIG att man i sin tur också sprider hat och rasism. Detta gäller för Hanna Gadban och Sara Mohammad lika väl som för Fatima Doubalik, Maimuna Abdullahi och Amanj Aziz.
Hanna Gadban har hånat och hatat kvinnor som bär slöja. Hijabuppropet till försvar för muslimska kvinnors rätt att bära slöja kallade hon ”provokation”, ”fånigt”,och hon påstod att de som bär slöja framkallar rasism.För en liberal socialdemokrat som jag är det lika illa att rycka slöjan med tvång från en kvinnas huvud som att tvinga en kvinna att bära slöja.
Svårare än så är det inte.
Vill vi med kraft hävda kvinnors rätt i förorterna, homosexuellas rätt, minoriteters rätt och kort sagt alla människors rätt gentemot de radikala islamisterna, måste vi själva visa att vi är konsekventa. Vi kan inte kräva nolltolerans mot kvinnohat och själva vara blinda för islamhat.
EXTRAMATERIAL
Alla som var med i GAPF (som Sara Mohammad varit med att bilda) fick detta medlemsutskick förra hösten. Det visar att GAPF ser islam och sk ”islamisering” som problem. Dvs de sprider rasism!
Klicka för stor bild.
