Livet formar oss människor på lite olika sätt.
Jag formades av att jag var mobbad i ungdomen. Sen hamnade jag fel och drogs in i en politisk sekt som kompromissade om frågor som rör människovärdet och friheten.
Och därur kom mitt rättvisepatos att man fan inte ska behandla andra människor hur som helst! Efter att ha irrat runt i den politiska djungeln, så landade jag för några år sen.
Min syn på världen idag är väldigt liberal, gränsande till libertariansk i mycket: att ge människorna MAXIMAL frihet. Men samtidigt som jag vill att människor ska ha maximal frihet anser jag att denna frihet måste skyddas. Och i den åsikten är jag nästan vänster politiskt sett. Vissa grundrättigheter för alla människor måste garanteras, sociala skyddsnät måste vara starka och ge alla människor möjligheten att leva, och utvecklas.
Därför finns det vissa åsikter jag har, och som jag driver med bergväggskonsekvens. Alla människors lika värde, och rätt till liv, frihet, att kunna utvecklas och att kunna bygga sig ett välstånd. Idén att alla har samma grundförutsättningar, oberoende av kultur eller ras och har rätt att kunna bidra till mänsklighetens historia.
Jag ser mänskligheten som en. Livet har lärt mig att skillnaderna mellan människor och kulturer är mycket mindre än vad många tror. Om man ser på HUR folk tänker och VAD som finns i deras hjärtan är likheterna enorma. Och det är detta som borde vara det avgörande.
Därför engagerar jag mig mot främlingsfientlighet och rasism. Därför kommer jag inte att rösta på Sverigedemokraterna eller Nationaldemokraterna. Att säga att den sociala gemenskapen i en nation ska grundas på hudfärg, kultur, etnicitet eller religion, istället för på gemensamma värderingar, hjärta, hjärna och värderingar kan jag aldrig acceptera!
Men jag kommer aldrig att komrpomissa med vänsterextremism heller. Min tid som extremist har lärt mig vad extremism är. Demokrati är enormt viktigt. Det finns en avgörande skillnad mellan rörelser som vill ha demokrati och de som inte vill det. Att använda våld är något man gör bara i yttersta nödfall, våld som politisk metod kan inte accepteras. vare sig det är stater, underrättelsetjänster eller gerillarörelser så accepterar jag inte rasism eller terrorism (dvs att man vill ta död på oskyldiga i sin kamp för frihet). Jag ogillar radikal islamism, antisemitism, islamofobi, demokratihatande vänsterrörelser, fascistiska högerrörelser, politiker som hoppar i säng med terrorister, EAP, Afa, Sd, Farc, radikala extremister av alla former och slag.
Bergväggskonsekvens kan verka hårt och kompromisslöst, men jag har en gräns. Det kan kännas tufft för vänsterextremister som flirtar med våld som politisk metod att bli betraktade av mig som lika stora hot som counerjihad, det kan verka tufft att jag har samma nolltolerans mot antisemitism som islamofobi, och vice versa. Att jag anser att diskriminering av funktionshindrade är lika illa som diskriminering pga hudfärg. Men det är jag
