Det påstås ofta att Socialdemokraterna ville ge Nobels fredspris till Adolf Hitler. Det är inte korrekt utan ett direkt politiskt förtal av Socialdemokraterna, som på 30talet massorganiserade mer än någon annan politisk kraft, mot diktatur, kommunism och nazism.
Men vad skedde egentligen? För det finns utan tvivel ett förslag skrivet till Norges nobelpriskommitte där det föreslås att Hitler ska få Nobels fredspris, skrivet av riksdagsledamot Erik Brandt från sossarna.
”Till Det Norske Stortings Nobelkomité.
Undertecknad tillåter sig härmed vördsamt föreslå, att Nobels fredspris för 1939 måtte tilldelas Tysklands rikskansler och Führer Adolf Hitler, vilken enligt miljoner människors uppfattning framför varje annan man i hela världen är förtjänt av denna höga utmärkelse…
På grund av Chamberlains likväl obestridliga förtjänster om freden kunde det möjligen synas påkallat, att en mindre del av fredspriset tilldelades honom, men riktigast torde dock vara, att intet namn får ställas vid sidan av Adolf Hitlers och fördunkla detta. Adolf Hitler är dock vår tids oförliknelige, gudabenådade frihetskämpe, och miljoner människor blicka upp till honom såsom fridsfursten på jorden.
Stockholm den 27 januari 1939″
Och det blev onekligen en massa liv efter att förslaget publicerades. TT och Sveriges Radio läste upp det som om förslaget var ett äkta förslag och det var framför allt många Socialdemokrater som tog illa upp.
Men vad menade Brandt egentligen? Och saknade verkligen alla som läste förslaget humor?
Varför?
När en känd antinazist vill ge den person han anser vara ett hot mot freden Nobels fredspris kan man anta att han har nån baktanke med det hela.
Som ni kan se här nedan var han, E.G.C. Brandt, en av undertecknarna till uppropet om bildandet av antifascistisk samling 1938. Han var god vän till antinazisten Ture Nerman som bildade samlingen. Brandt var tidig flyktingvän som i riksdagen tog ställning för invandring av judiska flyktingar. 1943 stod han till och med upp i riksdagen och pratade om att det fanns utrotningsläger i nazityskland och att judar utrotades. (Se en bloggartikel av Bengt Nilsson för den informationen.) Amerikarna bedömde honom som den mest ”aggressiva” antinazisten i riksdagen under kriget.
Hans försök att få igång debatten om massutrotningen av judar 1938 kan man läsa i riksdagens protokoll 1943.
Så varför ville den mest aggressive antinazisten i Sveriges riksdag ge Nobels fredspris till Hitler? Ja, vad tror ni? Han ville göra en poäng. Neville Chamberlain var påtänkt som fredspristagare 1939 för att han kompromissade med Hitler året innan då Tjeckoslovakien delades. Flera riksdagsledamoter, bland annat Socialdemokrater, hade föreslagit Chamberlain som fredspristagare. Brandt blev rasande. Och han skrev sitt inlägg för att visa det absurda i att ge Chamberlain fredspriset.
Liberala GHT, Sveriges mest antinazistiska tidning under ledning av den orädde Torgny Segerstedt, förstod detta direkt.
”Fredspristagare Hitler
Det hela är förstås en drift med det dussin av hr Brandts riksdagskamrater, som skrivit till stortinget och bett för Chamberlain.
Men som det lustigaste i hela historien är man närapå böjd att betrakta det högtidliga allvar, varmed T. T. och dess radioredaktion tog sig an denna sak, och dess seriösa referat i lördags. Hr Brandt är visserligen en herre, som man inte tar där man släpper honom och han tillhör långt ifrån ‘likschaltningsmännen’ inom regeringspartiet. Men man behöver inte läsa många rader för att veta, vad han menar.” (Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 30/1 1939)
Om man läser vad Erik Brandt själv skrev ser man att han menade att det var ironi.
”Häpnadsväckande har det blivit att ta del av alla de telegram och skrivelser som översvämmat mig. De ha kommit även från de högst uppsatta personer, vilka betygat sin uppriktiga tacksamhet över att jag velat föreslå Hitler som fredspristagare. Min tanke att nazisterna skulle ha blivit rasande över min drift med deras Führer har sålunda slagit slint, men ändå anser jag att min aktion varit av värde. Det tvärsnitt jag därigenom fått av den svenska folksjälen är helt enkelt häpnadsväckande. Det kan ej falla mig in att på detta stadium nämna några av de namn, som förekomma i min telegramskörd, men jag hade ju ej kunnat ana att omdömeslösheten är så stor att någon kunnat ta mig på allvar i detta fall.”
Ja som ni kan se här nedan ansåg Dagens Nyheter samma sak, även om de ansåg ironin var klumpig och att han hade förolämpat alla de fina riksdagsmän som föreslog att Neville Chamberlain skulle få Nobels fredspris 1939.
Nu används citatet som ett så kallat bevis på att sossarna var nazister på 30talet. Undrar vad Sveriges riksdags mest aggressive antirasist, Erik Brandt, hade sagt om det?
(PS. Lägg märke till att förslaget faktiskt inte var okritiskt mot hans eget parti. Brandt stödde partiets antinazistiska linje men ansåg att man gjorde för lite.,)
DN 1939-01-29 nedan
DN 1938-12-10 nedan
DN 1939-02-01 nedan
Ur riksdagsdebatten 20 oktober 1943 (Kan laddas ner i sin helhet här: sök på Brandt) Lägg märke till att han var kritisk till att svenska regeringen kompromissade för mycket med nazityskland för att undvika krig. Men lägg också märke till att han lovprisade att samlingsregeringen räddat Danmarks och Norges judar.
